Rockstjärnedöden
Såg att Mecki är död.
Den 1 november.
Han som hade det kanske coolaste svenska bandet i slutet av 60-talet. Som spelade förband till Jimi Hendrix och turnerade i USA med The Doors och Sly & The Family Stone.
Jag var hemma hos honom ett par gånger. Fast det var år 2000.
Året efter intervjuade jag Kenny som står bakom. Då pratade vi om Mecki Mark Men.
Allvarligt sjuk
Whitney skriver att hon är inlagd på sjukhus och har ställt in allt framtida turnerande.
Undrar vad som hänt och hur hon mår? Hon har inte uppdaterat något på länge.
Inte så många dagar kvar på det här underliga året. Man törs knappt hoppas på något, än mindre förvänta sig det.
Inte ser det direkt ljusare ut framöver. Snarare tvärtom.
Man kan ju hoppas att regeringen spricker kanske.
Testar med bild
Hittade en bild på Freddie och Niklas. Kanske från tiden då Noice hade sin skandalturné 1983.
Testar en gång
Vet inte vad som försiggår eftersom det inte gått att publicera inlägg på evigheter. Men jag gör väl ett försök igen…
Inaktiva morgonen
När jag kom strax före 07.30 var jag ensam här. Nu, en timme senare, har det kommit en till och två andra en bit längre bort. Ingen av dem jobbar med mig.
Myndigheten har konstaterat att det är för mycket hemarbete. Vi behöver vara mer på kontoret.
Inte så aktivt den här tisdagen i alla fall. Kanske de tar sovmorgon nu när det är så mörkt ute?
Try Me
Åh, de där testerna. Så trött på att göra dem.
Less på att söka jobb, även fast jag inte gjort det sedan i vintras.
Men det skulle vara roligt med ett nytt jobb.
Har drygt fyra månader kvar på kontraktet. Och vem vet, det kanske blir förlängt.
Fast jag räknas ju inte riktigt som de andra. Timanställd konsult med helt andra villkor. En som hoppar mellan myndigheter. Journalistbranschen känns alltmer avlägsen. Fast jag skulle gärna haft det där redigerarjobbet på Svenska Dagbladet. Månadslön,
fasta kontorstider och göra tidningssidor. Papperstidningen finns säkert kvar i 20 år till.
Nu var det ju visserligen bara inhopp - om jag nu skulle fått det. Men numera är ju till och med min generation springvikarier på redaktionerna.
Torsdagsmorgon i Ljusgården
Sitter här och jobbar på morgonen. Känns inte som att jag jobbar på riktigt. Fast jag har varit med på ett möte, kollat mejlen, skrivit rent anteckningar och läst nyheterna på intranätet
Så det är väl jobb.
Kan väl inte sitta här i soffan till lunch. Så jag får väl gå och leta på en kontorsplats. Ta hissen upp till sexan. Kan lägga jackan i skåpet.
Jag orkar knappt något längre. Efter jobbet ska jag åka till Göteborg. Skulle haft en liggvagn.
Hej fredag
Hemmajobb i dag. Lyssnar på regeringsunderlagets presskonfererns. SD ska dra åt tumskruvarna på invandrare, KD lovar att fixa vården och fixa klimatomställningen (kärnkraften kommer att lösa allt)…
En solig fredag. Men jag gillar inte hösten längre. Min favoritårstid brukade det vara.
Jag ska väl läsa en kommunikationsplan i stället för att lyssna på politikerfloskler. Nu ska liberalerna ordna upp skolan… och kultur tydligen, men Pehrson pratar om idrott i stället.
Moderaterna ska införa bidragstak MEN! A-kassan behålls på dagens nivå. Lägre skatt för låginkomsttagare.
Läste om en begravning
Såg att det är begravning i dag för Lena Ringis. Visste inte att hon var död.
Lena Plingplong som Thåström sjunger om. Hon som står på en balkong med ett gevär på omslaget till KSMB:s första LP. En från den första punkargenerationen.
Stefan Sundström skrev att han skulle gå på begravningen. Det lär nog bli många av de som lärde känna varandra på 70-talet. Verkar ha varit stark sammanhållning.
Tänker på den där dokumentärserien om svenska punkrörelsen. Så många kreativa typer som fortsatt ägna sig åt kultur. Och så de som gick under. De som fastnade i missbruket.
Minns inte vad den där vädigt unga tjejen hette som hängde i Gallerian, som kom från en dålig hemmiljö. Hon sa tvärnej till drogerna. Men några år senare var hon prostituerad och dog i en överdos. Thåström och de andra punkarna blev så ledsna när
de pratade om henne. För att de inte tog tag i henne, såg till henne, Inte gjorde tillräckligt när hon hamnade snett.
Lena Plingplong jobbade med missbrukarvård tror jag.
Grå, grå, grå är vardagen
Ska snart ha telefonmöte med en kommunikationschef på ett företag. Tog ett ledigt webbmötesrum så jag kan stänga dörren. Annan utsikt åt det här hållet. Skulle vilja upp dit på berget.
Jag har inte mycket att säga den där chefen. Jag är liksom budbärare bara och ska höra vad hon vill. Det vore väl länpligare om någon som var mer insatt i spörsmålet ringde. Men, men… ta omvägen via mig bara.
Fast det känns väldigt onödigt.
Väldigt få här i dag. Ska kanske ta lunchen till att åka hem. Avsluta dagen hemma så jag skipper rusningen.
Det är så dystert allt ändå, grått, tråkigt, meningslöst, en omvärld man helst inte vill veta av. Man hukar sig.
Långsam måndag
Inget att göra i dag. Ska ha genomgång av övningar från en kurs som jag gått i digital tillgänglighet i eftermiddag. Men tills dess…
Kollade efter YH-utbildningar och jobb. Inget som fick mig att längta direkt.
Skulle få nya projekt men hon som har dem dröjer med att lämna över dem.
Grå moln ute. Jag har läst ut Lydia Sandgrens debutroman. Mycket Göteborg, särskilt Majorna, lite Paris och lite Stockholm.
Det är en del jag undrar över angående Gustav Becker och hans umgänge med Lucas Bell.
Bra bok annars, karaktärer som sätter igång fantasin när de ofullständigt beskrivs genom sina egenskaper. Man får tolka och fylla i själv. Märkliga Cecilia och hennes knepiga dotter Rakel. Enstöriga morbror Emanuel. Läkarpappan som
börjar importera mattor och skriver en pretentiös biografi.
Göteborg genom fyra decennier, det börjar väl 1978? Studentlivet, den eviga bildningen, alla dessa hemmafester, jag skulle vilja veta mer om Rakel. Hon umgås ju nästan aldrig med någon.
Fogden kommer med pengar
Jag har fått pengar från Kronofogden. 196 kronor.
Tror det var 2008 som jag köpte en dator på nätauktion. Men jag fick aldrig någon dator. Säljaren lovade och lovade, hittade på den ena märkliga lögnen efter den andra.
Till slut gjorde jag en polisanmälan. Och efter många turer och år, dömdes säljaren i tingsrätten att betala tillbaka pengarna plus ränta.
Men han har flera ärenden hos Kronofogden, bland annat en rejäl summa till brottsoffermyndigheten. Så det är ju en skurk jag haft att göra med. En privatperson till förutom jag som väntar på pengar, hon har ett ett efternamn som en Elsa Beskow-figur.
Ursprungsskulden har hunnit växa till det dubbla ungefär och jag har väl inte haft några förväntningar på att få några pengar.
Men i dag kom alltså en första delbetalning i målet. 196 kronor. Nu är det bara niotusennågonting kvar.
Förlänger den korta lunchen lite
Jag vill inte gå in i kontorslandskapet igen.
Det är så tröttsamt och det är varmt ute med en föraning om att höstkylan närmar sig.
Kunde inte sova så jag är trött och magen gör ont.
Det är lättare att andas här i fläktande vind och öppet upp mot blåa himlen.
Avlägsna ljud, en saxofon från en båt på andra sidan, dovt muller från en pump eller något, rasslet av metall mot grus där någon krattar bakom mig, ett flygplan på väg mot Bromma.
Det är bara måndag. Orkade just inget i helgen, trött av smärtlindrande medicin.
Skulle vilja ha helg igen. Och jag retar mig på sådana som färdas på elcyklar som går 40 kilometer i timmen eller något. De kan ju inte hålla på och åka på gång- och cykelvägen. Det är ju för fan livsfarligt att gå här i dag.
Amerikanskt
De ser jättesnälla ut. Verkligen otuffa. Inte som krökande, knarkande tonårsbrudar i L.A. som tillbringade dagarna i en sjaskig replokal i stället för att gå gymnasiet.
När jag låg på sjukhuset förra sommaren läste jag Cherie Curries självbiografi. The Runaways for illa, hade en vidrig manager som behandlade dem som varor han skulle tjäna pengar på.
Jackie Foxx var väl den mesigaste av dem. Och henne har de satt längst fram.
De bråkade mycket. Lita Ford gillade inte Cherie. Joan Jett klarade sig bäst. Hon hade nog störst integritet.
Mina Runaways-skivor har jag inte här.
Så jag lyssnar på Johnny i stället. Från mitt födelseår tror jag. Han ser åtminstone hård ut. Riktigt bra låtar på den här skivan faktiskt. Får mig att sakna USA-resorna. De åker i september igen. Jag kunde fått en restplats. Billigt. Fast jag har inte
riktigt råd med det ändå. Och jag har ett rätt nytt jobb. Och ingen betald semester. Det skulle bli två och en halv vecka utan lön. Plus att det skulle gå åt en månadslön till allt det där. Snacka om att gå back. Och när det blir april kanske jag
inte har något jobb längre. Och en ny regering kanske har sänkt a-kassan.
Hej då Olivia
I dag dog Olivia Newton John.
Hennes röst känns som en omistlig del av min barndom.
När jag var sju så var Grease inte bara en film. Det var en del av en hel värld. Med Elvis. The Boppers. Jag tjatade mig till boken. Skriven av någon som hette Ron de Christoforo. Den var högläsning på kvällarna.
Hur många gånger läste jag den sedan? Känns som att jag nästan kan den lika bra som filmen.
Såg filmen rätt sent. Efter att vi börjat läsa boken. Det var jag, mamma, Birgitta och min kompis Tord. På biografen i Kista centrum.
Jag ville absolut sitta långt fram. Så jag gick och satte mig ensam i mitten.
Det kom två äldre killar och satte sig på varsin sida om mig. Idioter. De försökte få mig att säga att jag skulle titta på en gris. Jag ignorerade dem. Den här filmen var viktig.
Hur bra var den inte? Jag läste väl så mycket text jag hann med.
Olivia gjorde annat också. Jag köpte Xanadu på singel med rosa omslag. Och om Physical läste jag i en kvällstidning som förfasade sig över innehållet i texten.
Olivia dog den 8 augusti 2022 efter att ha levt med cancer i flera decennier. 73 år.
Första arbetade dagen i augusti 2022
Tillbaka i jobb. Fortfarande sjuk. Så jag sitter hemma. Sedan borde jag väl ha antikroppar. Tre vaccinationer och så sjuk ett halvår efter den sista. Om det bara kunde gå över någon gång.
Skulle vilja vara på jobbet. Fast det är väl knappt någon annan där. En fråga på mejlen om ett brevlådeutskick. Någon som gjort det tidigare och vet hur?
Inte jag. Dessvärre. Så någon annan får ta det. Annars skulle det kunna vara något att ta tag i.
Jag ska gå igenom listan över våra projekt. Se om jag har uppdaterat allt jag kan. Frågan är bara vart jag ska bokföra tiden. Blir väl ännu en vecka där jag får sprida timmarna jämnt över alla projekt jag har.
Det lackar mot slutet av juli
Andra dagen på andra semesterveckan.
Sverige förlorar semifinalen i fotbolls-EM mot England med 4-0.
Försökte fixa blixtlåset i ett gitarrfodral men misslyckades med det.
Bilen fick en ny lampa i höger baklyse på bilfirman i Märsta.
Stoppade i en liten bit habanero i den inlagda gurkan - gör ont att äta den.
Inte så långt kvar tills jobbet kallar nu. Fast det finns väl inget för mig att göra ändå nästa vecka.
Har vant mig av med att gå upp före sju om morgnarna. Fast det är ju ljust. Bara det går att sova före midnatt.
Det kryper i mig när tv-reportern ställer pinsamma frågor till Kosovare Asllani. Jag kan intervjua henne i stället.
I morgon är det Frankrike-Tyskland. Tror Tyskland får spela bronsmatchen mot Sverige.
Blir matad med sådant jag inte vill ha
Skumt när gamla familjefoton med Elvis och Priscilla dyker upp i flödet.
Lite less på hur instagram ändrar i sina algoritmer hela tiden. Man får skrolla sig trött för att hitta inlägg från sådana man följer bland alla "föreslagna inlägg" och dåligt producerad reklam.
Och nu är det inte kvadratiskt filmformat längre, utan stående. Är det inte stående så fyller de ut med svart. Det ser förjävligt ut. Och reels är ju verkligen osmidigt att göra film med.
Det där med klassisk bildkomposition och gyllene snittet är ju bara att glömma nu.
Apa efter tiktok verkar vara det som gäller.
Tänk när man kunde puffa varandra på facebook för sisådär 15 år sedan. Och det är komplicerat-statusen. Och vad hände med google+ förresten? Det kanske finns kvar?
Nä, nu är väl rasten slut. Får ta och jobba klart den här dagen.
Måndagen efter midsommarhelgen
Över 30 grader nu och jag fryser inte mer. Tänker långsamt i värmen och datorn tappar kontakt med servern hela tiden.
På jobbet är det nog svalt så jag jobbar där onsdag-torsdag i alla fall, när vi har möten på plats.
Magen gör mindre ont när jag ligger ner. Men det kan jag ju inte göra hela tiden. Dessutom är den öm och full av blåmärken efter alla nålstick. Hoppas doktorn säger i morgon att jag har tagit min sista spruta.
Måste ringa kirurgmottagningen också eftersom magsmärtorna inte går över.
Högt upp finns ett långt operationsärr. Det gör också ont än.
Åh, ska jobba lite till innan dagen är slut. Kollar uppgifter, gör ändringar där det står fel och uppdaterar ett excel-ark. Sådant jag kan ägna mig åt när jag inte har annat att göra. Och det lär väl bli mycket sådan tid i sommar när projekten
har semester.
Eftermiddagskänslan
Det tar lång tid att få svar från vissa. Sitter ju liksom och väntar på att få slutföra något.
Och tjuvlyssnar på samtal runt omkring.
Det haglade på lunchen. Så jag har inte varit ute på hela dagen.
Börjar bli trött nu på eftermiddagen.
Jag fick höra av en att det brukar vara ganska lite att göra efter midsommar. Så det är väldigt lugnt på jobbet då. Men jag skulle gärna ha något konkret att sysselsätta mig med. Och inte sitta i så mycket möten.
Det är omständligt i en stor organisation. Finns inte utrymme för så mycket spontanitet och improvisation. Allt ska tröskas igenom och anpassas och godkännas…
