Grå, grå, grå är vardagen
Ska snart ha telefonmöte med en kommunikationschef på ett företag. Tog ett ledigt webbmötesrum så jag kan stänga dörren. Annan utsikt åt det här hållet. Skulle vilja upp dit på berget.
Jag har inte mycket att säga den där chefen. Jag är liksom budbärare bara och ska höra vad hon vill. Det vore väl länpligare om någon som var mer insatt i spörsmålet ringde. Men, men… ta omvägen via mig bara.
Fast det känns väldigt onödigt.
Väldigt få här i dag. Ska kanske ta lunchen till att åka hem. Avsluta dagen hemma så jag skipper rusningen.
Det är så dystert allt ändå, grått, tråkigt, meningslöst, en omvärld man helst inte vill veta av. Man hukar sig.
Kommentarer
Trackback
