abrovink

Jaha, den här appen fungerar någon gång ibland. Gick förbi huset där Barbro Hörberg växte upp i dag. På Allmänna Vägen i Göteborg. 

Annars väntar jag mest. På besked, på läkarbesök, på resultat. Började läsa Susanna Hoffs debutroman på vägen hit. Den är usel så jag kommer nog aldrig läsa den färdigt. Antar att den slutar lyckligt och att "Jane" får sin drömprins. 

Klistrade in ölkartan bara för att testa om det funkade med bilder. Vet inte ens om den stämmer. Det verkar lite förutsägbart. Men Guinness är ju gott i alla fall. 

Jag har börjat utbilda mig till nätverkstekniker. Förhoppningsvis går det att få jobb efter det. Men det ser ju dystert ut med 10 procents arbetslöshet och en minister som hävdar att finns massor av lediga jobb. 

M är död. Det har hon varit ett tag och jag vet inte varför. Jag har inte träffat henne på mer än 20 år. Men jag tänker ju på henne ibland. 

I dag skulle Hasse Carlsson i Noice fyllt 60 år. De två var bekanta, om än ytligt. M och jag var på samma Noice-konsert i Hofors folkets park. Men då var jag tio år och vi kände inte varandra. M var tillfälligt fosterhemsplacerad i Hofors tror jag. Sedan bodde hon väl en del hos Jocke och hans mamma. Jocke som blev präst i svenska kyrkan och fick jobb i USA. Jag träffade honom på M:s födelsedagsfest. Hasse var inte där. Fast hon hade hoppats det. 

blogg.se-appen...

fungerar ju fortfarande inte. 

Så nu loggar jag in via webbsidan. Man vill ju komma åt bilder i telefonen. Men det går ju inte nu.

 

Nu har jag nästan jobbat två och en halv månad på Skolverket. Och snart är det bara två veckor kvar.

Tiden har gått fort. Och jag kunde gärna fortsätta. För det är sympatiska personer här, har inte träffat på någon jag har svårt för. Lättsam stämning, de flesta verkar glada på jobbet, skämtar ofta om allt möjligt, alla är hjälpsamma.

 

Men avdelningen jag är på fick inte pengar till allt de ville i budgeten för 2025. Så jag och de två andra konsulterna får göra något annat. Vet att en börjar ett annat jobb. Den andra vet jag inte riktigt vad hon ska ägna sig åt, men hon är anställd av  en byrå tror jag.

 

Jag börjar väl yrkesvux antar jag. Gör ett sent "karriärsbyte". Blir nätverkstekniker, eller om jag väljer processtekniker på YH i stället. Har ju förmånen att ha kommit in på båda och stå inför ett val. Kan ju fortsätta att söka jobb förstås.Sökte ett häromdagen. Men det känns allt hopplösare.

 

Enligt Chat GPT kommer jag att ha nytta av min bakgrund om jag blir nätverkstekniker. Journalisten i mig är van att snabbt ta sig an information, faktakolla och förklara för andra på ett begripligt sätt. Kommunikatören hittar kontaktvägar och kanaler och samverkar. Webbredaktören är van att jobba digitalt, kan olika webbsystem och publiceringsverktyg.

 

Skulle vara skönt att någon gång igen få ett jobb där jag inte vet slutdatumet.

 

Appen för den här bloggen har inte funkat på länge nu. Brukar aldrig använda annat än telefonen, men det är rätt hopplöst utan appen. Så jag får väl sitta vid datorn.

 

Skolverket har blivit min arbetsplats, hastigt och lustigt

 

 

 

Sedan den 1 oktober. Nu har jag titeln webbredaktör. Tillvaron ändrades på bara någon vecka. Någon hittade mig på Linkedin och sedan gick det undan. För det var ingen annons ute eller så.

 

Men jag är inte statsanställd utan får faturera min arbetstid till en designstudio, som har fått uppdraget hos Skolverket. Och jag som inte har någon firma ska använda Frilans finans som fakturerar åt mig. Så att jag blir som en anställd i alla fall.

Men det är inte dags förrän i slutet av månaden. Oroar mig förstås för att något ska bli fel. Att det inte fungerar. Men jag har ju ett kontrakt, ett konto hos Frilans finans, har varit kontakt med dem och fått instruktioner. Så det ska väl inte vara någora problem då.

 

Så fram till årsskiftet jobbar jag med webbsidor. Sedan vet jag inte.

Kan bli längre. Eller om jag skulle bli antagen till KYH så kanske jag börjar utbilda mig till processtekniker i januari. Det känns på något vis ännu otäckare.

 

 

En del av ens identitet hänger väl ihop med ens profession. Men när man inte längre har något yrke. Hur blir det då?

Jag har inte varit journalist på sju år. Men jag klamrar mig fortfarande fast i journalistförbundet. 

Känns som att jag har fuskat mig runt som kommunikatör. Men jag har ju ändå varit anställd som det. Jag har gjort kommunikationsplaner. Jobbat både operativt och strategiskt med kommunikation. Jag har ingen examen från något media och kommunikationsprogram. Fast jag har gått en kortare utbildning. 

Jag tog en kort väg in i tidningsbranschen också. Men där var jag i alla fall i 16 år. 

På tisdag vet jag om jag ska bli webbredaktör igen. Jo jag har utbildat mig till det med. En termin på distans och en strategisk fördjupningskurs. 

Men jag vet faktiskt inte om jag kan säga att jag har något direkt yrke. 

Man kan ju plugga ihop en ingenjörsexamen, eller vara civilekonom. Men man kan inte visa upp poäng som säger att man är en duglig journalist. Eller redaktör. Eller kommunikatör. 

Kanske det är lättare att tappa den identiteten då? Och det finns för många av oss. 

Karriärsbyte. Så kallas det inom Arbetsförmedlingen tror jag. Tänkte försöka. Jag vet inte om jag kommer in förrän i mitten av november. Och jag vet inte vad det kommer att bli av mig då. Jag har väl ett hum om vad en processtekniker gör. Det blir i alla fall något helt annat. Om det nu blir. 

Jag kommer att få nya böcker i morgon. Men jag funderar på att läsa lite i den här ändå. Har för mig att det är min favorit av hennes böcker. Fast den är obehaglig. Jag tror att jag känner igen mig och min egen barndoms upplevelser. Det där att Aliide upprepar fraser. Och andra saker hon gör. 

Nästan ingen av Marre Kandres böcker är någon lättsam läsning. Skulle vara Djävulen och Gud då. Tror jag har alla utom en. Och jag var liksom uppslukad av dem för sisådär 15 år sedan. 

Glömmer bort den här bloggen. Varför jag nu försket hålla liv i den iblandvet jag inte heller. 

Det kom en skiva i brevlådan i dag. Hittade den hos en irländare på discogs. Fem euro och så tre euro i frakt. 

Första gången jag var i Nashville 2007 bodde vi på samma hotell som Sunny Sweeney. Vi åt typ frukost samtidigt och sa hello. Det var hennes genombrottsår och jag såg henne uppträda fyra gånger den veckan. 

Jag köpte aldrig skivan utan en massa annat. Laddade ner låtar nätet sedan, som finns på en hårddisk. 

Just den skivan har aldrig funnits på Spotify. Min favoritlåt finns bara i taffligt filmad liveversion på Youtube. 

Men nu har jag letat på ett ex. Sunny blev väl aldrig jättestor. Fast hon kom med en ny skiva för mågon vecka sedan. Den finns på Spotify. 

Ännu en vecka på sjukhus. Akutkirurgisk trauma-avdelning. 

Antibiotikan biter inte. Jag har haft feber som kommit och gått i tre veckor. Över 40 grader ibland. Trots febernedsättande tabletter i maxdos. 

Om det inte vänder åt rätt håll måste jag tillbaka till akuten. Gå igenom proceduren ännu en gång. 

Förra fredagen började jag på närakuten, som remitterade mig till akuten på Danderyds sjukhus, som skickade mig med rullstolstransport till Huddinge sjukhus. 

Det verkar inte som att de hittat rätt behandling. Så det blir väl nya blododlingar och ultraljud där de ska se om det går att dränera de vätskefyllda blåsorna. 

Det gör ont att bli stucken i magen även med bedövning. Men hellre en fin nål än att de ska lirka in en slang förstås. 

Allt är satt på paus nu… eller borde så vara. Sönderbyråkratiserade Arbetsförmedlingen kräver intyg på egna blanketter. Annars stryper de den aktivitetsersättning som jag är beviljad året ut. 

Så alltför sjuk får man inte vara. Man måste orka sitta i deras telefonköer, prata med en handläggare som förmodligen inte kan ett skit förutom ramsorna de läser upp från något styrdokument. Sedan kontakta sjukhuset, förklara läget, be att någon läkare ägnar ännu mer tid till meningslös administration för att jag inte ska blöda alltför mycket pengar också. 

Så det där kommer jag att ligga och tänka på tills det är dags att ta itu med eländet på måndag. 

Arbetsförmedlingen har ALDRIG hjälpt mig att få ett jobb. Det är en kontrollapparat värdig en gammal öststat. Jobbhjälp ska i stället skötas av privata företag som gör så lite de kan för så mycket pengar som möjligt. Det har äcklen som sitter och tar upp riksdagsplatser bestämt. 

Jävlar så mycket betalt de ska ha! För en 2:a upplaga. 

Tove skrev om den på 60-talet och döpte om den till Muminpappans memoarer, en lite mer rumsren version. 

Jag har den… också. 

Men i min ägo finns ju också just 2:a upplagan av bravaderna. Min är också i ganska fint skick. Det är ju trots allt en snart 70 år gammal barnbok. 

Jösses, 3 000 spänn. 

Sommar och lite sol. Framtiden lika oviss. 

Arbetsförmedlingen som satt mig i rusta & matcha. Ännu ett kontrollorgan. 

Får se vad det blir den här veckan. Trött på att söka jobb. Måste se om jag kan gå någon kort utbildning. 

Önskar bara att jag hade lite mer ork, lite mindre ont så skulle det gå lite lättare. 

Ovanligt välskrina de här deckarna. Ska snart börja på bok nummer fyra. Effektiva liksom filmiska miljöbeskrivningar, inget skissartat utan bilderna formas tydliga i fantasin. Temperaturen, de råkalla fuktiga höstvindarna från havet känns nästan i huden. 

Det är bra. Och så pregnanta personbeskrivningar som får lite mer kropp och karaktär för varje bok. 

Doggerland ligger mellan Skandinavien och brittiska öarna. Ser ut att vara lika stort som Jylland ungefär, sandstränder på sydön Frisel  och berg, karga klippor och nedlagda gruvor på norra ön Noorö. Stora ön i mitten heter Heimö och där ligger huvudstaden Dunker. 

Det finns svenska influenser och brittiska, som pubkulturen. I norr ligger också ett välrenommerat whiskydestilleri. 

Till KGB productions studio kommer utländska artister för att spela in. Det finns en Michelinkrog i huvudstaden och de inhemska specialiteterna är fisk och skaldjur, inte minst ostron (Oistra heter en årlig ostronfestival i hela Doggerland). Men också lamm. 

Det finns herrgårdsliknande villaområden med privata bryggor. Men också miljonprogramsliknande stadsdelar med hög kriminalitet. Och det mesta däremellan. 

I norr är det mer religiöst men också mer laglöst. Hembränt och fullsatt i kyrkan. Ön har till och med ett kriminellt mc-gäng. 

Jo, det blir rafflande också. Våldet skildras inte alltför ingående men polisutredningarna tuggar på och det saknas inte dramatik. Fast de personliga relationerna är nog lika spännande egentligen. Att få veta var de tar vägen. 

Så nu ska jag läsa vidare. Tar väl med mig en bok på Göteborgståget i morgon. 

Kall vår. Men det börjar bli lite andra temperaturer nu. Ett par dagar över 20 grader så får väl naturen spel. 

Jag har inte bytt till sommardäck än. Behöver köpa ett par nya och det drar jag mig för. 

Fjärde dagen med feber så jag har inte orkat ta tag i det. Det gör inte lika ont i magen längre så det börjar nog vända. Less på att vara sängliggandes och läsa böcker. 

Ska till Pampas Marina och spela en stund i dag i alla fall. Har inte varit i replokalen på tre veckor. Har tänkt att jag borde åka dit själv någon gång mitt på dagen. Kan ju vara där och väsnas lite. Den kostar ju trots allt att hyra. Men jag har inte kommit mig för. 

Tappat intresset för att söka jobb och göra klart kurser. Det beror nog mycket på sjukdom. Sedan nyår har det varit rätt illa. 

Omvärlden framstår alltmer bisarr. Så mycket dumhet. Läser kommentarer i sociala medier. Alla är inte troll. Ändå så förbluffande obildade. Trots sina fina titlar och många levnadsår. 

Barn som mördat barn tycks numera mörda alla. De styrande politikernas enda lösning är hårdare tag. De vet förmodligen att det inte kommer att hjälpa. De försöker bara desperat försöka visa handlingskraft. 

Jag vet en som, kanske lite omedvetet, förespråkar teknokrati i stället för demokrati. Den politiska makten ska överlåtas till de som har den största kunskapen, inte de vi röstar på. Men det handlar inte om vetenskap när den här personen förespråkar, utan om framgångsrika företagsledare, eller rent av affärsmän. Som att vilja ha Elon Musk som diktator?

Och krigen de fortsätter, ledda av män med makt som lever gott och rikt i en skyddad tillvaro. 

I stället för att ens försöka göra något åt koldioxidutsläppen gör politikerna allt för att tysta och baktala de som kräver åtgärder. 

Det beror delvis på arbetslösheten och på sviktande fysisk hälsa, men anledningen till att jag läser alltfler böcker, ord på tryckt papper, är väl främst för att jag vill vistas i andra världar. Den här påtvingade verkligheten blir bara plågsammare och gör mig snart sinnessjuk. Jag vill inte vara här. 

Sjuk och matt, lagom sysselsättning att läsa serietidningar. 

Arbetslös i elva veckor eller något nu och tur är väl kanske det. Jag skulle inte ha klarat av ett jobb som jag har mått till och från sedan januari. 

Återbesök på sjukhuset först den 20 maj. Då är det nästan sommar. 

Om det ändå fanns någon att ringa bara. Som bokade provtagning. Jag antar att det är mycket vita blodkroppar nu. Det värdet har nog skjutit i höjden. När det var så i höstas hamnade jag på en sjukhusavdelning några dagar senare. Efter att ha fått ligga ett halvt dygn på akutmottagningen. 

Men om jag kunde få komma till den där dagmottagningen i stället, så vore det bra. Fast det är ett annat sjukhus jag är kallad till nu. Dessvärre. 

Nu har jag snart läst ut de närmare 1 300 sidorna om Sverige under andra världskriget. Var tvungen att köpa sista delen också - del ett och två var billiga på bokrean - för flera hundra. 

Lärorikt, intressant även om avslutningen är lite enahanda.

Har lite kvar i reahögen att läsa också. Mest seriealbum. 

Mars bara försvinner efter snart två veckor med magont. Skulle börjat en digital kurs på Helsingfors universitet men skjuter upp det. 

Orkar inte koncentrera mig på sådant. Jobbmarknaden är helt kass nu, får nej tack-svar sent "vi hade 281 sökande" och i den stilen. Egentligen ingen idé att skicka in något då. Två intervjuer i februari med de förutsättningarna borde kanske ses som en framgång ändå. 

Billiga serier på bokrean. Nederländska i klassisk klara linjen-stil. En serieroman och en biografi i serieform. En stunds förströelse regniga dagar som den här. 

Vårsalongen på Liljevalchs var ganska ospännande i går. Men då var det i alla fall hyfsat väder. 

Sökte jobb på Skansen. Det ligger ju också där i krokarna. Vore jätteroligt att jobba där tror jag och hänga lite mer på Djurgården. Fast så tänker förstås alla andra som söker också.