abrovink

Jag vill inte gå in i kontorslandskapet igen. 

Det är så tröttsamt och det är varmt ute med en föraning om att höstkylan närmar sig. 

Kunde inte sova så jag är trött och magen gör ont. 

Det är lättare att andas här i fläktande vind och öppet upp mot blåa himlen. 

Avlägsna ljud, en saxofon från en båt på andra sidan, dovt muller från en pump eller något, rasslet av metall mot grus där någon krattar bakom mig, ett flygplan på väg mot Bromma. 

Det är bara måndag. Orkade just inget i helgen, trött av smärtlindrande medicin. 

Skulle vilja ha helg igen. Och jag retar mig på sådana som färdas på elcyklar som går 40 kilometer i timmen eller något. De kan ju inte hålla på och åka på gång- och cykelvägen. Det är ju för fan livsfarligt att gå här i dag.