Bortlängtan
Det är mulet i Göteborg. Fast rätt skönt.
Nu klev ett band in på Bengans.
Jag vill också spela i ett band.
Jag känner inte för att åka hem.
Jag känner för att sitta kvar här i blåsten och fortsätta ha lång distans till allt.
Packad ungdom, packad väska
Gick jag och brölade så där i grupp när jag skulle ta studenten?
Jag har faktiskt inget som helst minne av det i så fall.
De har säkert kul.
Men de framstår faktiskt som osedvanligt hjärnslöa där de drar fram längs Linnévägen. Lånar varandras tändare för att kunna få fyr på sina krokiga cigaretter. Sjunger Glory, Glory Man United. Undrar hur fotbollsintresserade de är? Och varför de i så fall dyrkar ett av lagen från Manchester?
Kombinationen kortbrallor och kavaj är i alla fall inget vidare. Men de verkar ju tycka det. Eller också har berusningen gjort att de inte tänker på det. De känner sig säkert snygga.
Ja, ja. Jag har packat en väska. Med lite stilfullare klädkombinationer om än tämligen vardagliga.
Jag har vattnat trumpeten och de andra växterna som jag inte riktigt vet vad de heter.
Tomaterna ska jag fixa bevattning åt i morgon bitti.
Vi hade möte och avslutning med kören. Såg våran vårkonsert på bioduk på Maxim. Ljudet var illa. Bilden också, faktiskt. Men man tittar ändå mest på, och förfasar sig över, hur man själv ser ut.
Ovanpå väskan har jag lagt en bränd cd med allsköns reggae (har jag för mig att det är på den), mest skinhead-reggae, kanske en del dub. Och en skiva med Doom Metal. Det kan jag lyssna på i bilen de ensamma timmarna om radion blir för tråkig, tänkte jag. För i morgon blir det långt. Först 22 mil till Sollentuna. Sedan 50 mil till Göteborg. Och så småningom blir det 50 mil hem.
Det börjar verkligen bli otäckt dammigt och stökigt här hemma nu. Men det får det vara tills nästa vecka. Då ska jag ju stråla samman med hoppets stjärna, har vi tänkt.
En kort arbetsvecka, tjoho
Jaha. Det är tisdag i dag.
Lång blev den. Avslutade med årsmöte för journalistförbundets Daladistrikt.
På så vis missade jag bostadsrättsföreningens städdag.
Men, det var rätt viktiga grejer på mötet. Trots att så få kom och trots att det nog var det flamsigaste årsmöte jag någonsin bevistat.
Och i morgon är det sista dagen för veckan.
Sedan drar jag.
Mot Göteborg.
Fick höra skvaller i dag. Från en gammal S-märkt presstalesman. Det var roligt. He, he.
Han berättade om diverse politker, från olika partier. Om vissa journalister. Om ögontjäneri och hyckleri.
Önskar att jag kan få bli utsövd och pigg nu. För nu känner jag för att ha roligt. Och nästa vecka kan det finnas förutsättningar, även fast jag jobbar mitt tiodagarspass.
Det spårar väl ur kanske
Den skeva världen.
Och vad hände med vädret?
Ömsom sol.
Ömsom regn.
Förväntade mig besök.
Men så blir det nog inte.
Och det gör inte så mycket, för jag är så vansinnigt trött.
Det går ju aldrig att sova när man vill.
Vi kan väl ses nästa vecka då.
För om två dagar med uppbokade kvällar, ska jag åka bort.
Nu hör jag fåniga, tillgjorda röster från gatan.
Men det dröjer inte länge förrän jag har jobbat färdigt den här långsamma dagen.
När valdagen tagit slut
America Vera Zavalas.
Det var längesedan man såg henne på tv.
Förr var hon i tv ofta.
I valvakan presenteras hon som dramatiker och... vänsteraktivist.
Det var ju också ett epitet, hm...
Hon skriver spännande pjäser.
Jag tror inte hon har någon partitillhörighet.
Jag har bara träffat henne en gång, för länge sedan.
Jag skulle säkert bli kär i henne om jag träffade henne ofta.
I Frankrike tycks rasistpartiet få flest röster.
Kolonialränderna sitter väl kvar i det landet.
I Sverige ser Miljöpartiet ut att bli näst största parti.
Vilken värld man lever i.
Jag känner mig inte hemma.
Men det är ju en värld styrd av människor, och sådana kan man inte lita på.
Åh, jag längtar härifrån, men jag vet inte vart.
En osedvanligt varm fredag
Det är inte långt från 30 grader ute.
Musikskolan har marscherat fram och tillbaka på Åsgatan och står nu på Hökartorget och spelar.
Det är ovant med den här värmen.
Jag vill mest åka hem och sova.
Men jag måste åka och klippa färdigt gräset.
Skulle behöva äta något, för det har jag inte gjort i dag.
Man kan äta på gräsmattan.
Det finns ju en grill, liksom.
Ställa de stora högtalarna på balkongen, kan jag göra.
Det får väl duga.
Wish I could have all that he has got
Och så tittar vi in i kameran.
Ljuset är svagt så det blir kornigt.
Man kan gömma sig bakom bruset.
Bli rätt diffus på något sätt.
Ungefär som jag känner mig.
Lite otydlig.
Jag hade en ganska stark röst i dag.
I vissa stycken tyckte jag att kören lät strålande bra.
Ungefär som dirigenten brukar säga, men även när det svajar.
Han är bra på att gjuta mod i oss.
Fast nu på kvällen kändes vissa ackord, byggda av nästan 40 olika röster, närapå som en orgel.
Det var rätt häftigt.
Tonerna som prickades snudd på exakt.
Fint.
Jag ser fram emot att sjunga i kyrkan på söndag.
Allt är inte lika välrepeterat.
Men emellanåt kommer det att låta så där fantastiskt bra.
Det ska bli sommar nu.
Förra hösten hade jag målet att gå ner tio kilo i vikt.
Det lyckades ju inte.
Jag var nog för olycklig.
Mest var det för att se snyggare ut.
Men också av hälsoskäl.
Vill inte ligga strax över bmi-gränsen.
Inte ligga strax över gränsen för ohälsosamma värden.
Tio kilo, då skulle jag hamna under 70.
Jag tror jag sätter det målet igen.
"I am a dull and simple lad
Cannot tell water from champagne
And I have never met the queen
And I wish I could have all that he has got
I wish I could be like David Watts".
Cannot tell water from champagne
And I have never met the queen
And I wish I could have all that he has got
I wish I could be like David Watts".
Känns som sommar
Det börjar bli sommar på Hökartoget.
Människor går barbenta.
För tre veckor sedan snöade det.
Jag har en djävulsk gräsmatta att klippa.
Men det får nog vänta tills på fredag.
Jag har fortfarande inte tagit årets första joggingrunda.
Det kanske kan bli i morgon.
Det är ju snart helg, guskelov.
Städa, åka till huset och klippa gräsmattan, öva, öva, öva på körstämmor som jag kan så dåligt och så konsert.
Jo, nog har jag att göra.
Om jag bara kunde sova om nätterna skulle det gå mycket lättare.
Blääääää
Vilket knäppt dygn.
Hopplöst att sova.
Yr, trött och matt.
Krånglat med vårdcentralen så att jag till slut fått ny medicin.
Och så ska jag dit och lämna prover senare i stället.
Hatar det.
Och nu ska jag sitta på kommunfullmäktige hela kvällen.
Körlåtarna sitter inte som de ska.
En av dem är hopplöst svår att lära sig.
Magen gör ont.
Ingenstanstillvaron
Så tom jag är.
Tom på tankar.
Tom på ord.
Tom på ork.
Efter den kvava promenaden hem från stationen, fuktig, varm och med en påträngande, bedövande tung doft av våt hägg, hamnar jag i ett tillstånd av ingenting.
Det känns overkligt att jag ska jobba i morgon.
Det är som om morgondagen inte finns.
Jag har en halv liten tablett kvar.
Om jag tar den kanske jag kan somna i alla fall.
Och förhoppningsvis vakna i en annan verklighet.
Inte så sent en lördagskväll
Lång dag.
Seg kväll.
Var och köpte lite grejer i Gustavsberg, en tavla och ett par italienska proggskivor. Fick löfte om att mer är på gång.
Gick in i en musikaffär, ett par klädaffärer, fikade på ett slottskafe där det var hundutställning.
Ska kanske träffa Jesper imorgon.
Fast jag vet inte.
Har ingen särskild lust att återvända till Dalarna.
Men det blir väl bra. Har lite jag behöver göra nästa vecka.
Sedan är det snart dags att åka till Göteborg.
Sådant är bra, flackande som lindrar rastlösheten. Kanske ska jag till Leksand också. Eller var det så att Leksand skulle komma till mig?
Man skulle vända ryggen mot rasismen
Tobias sa att det nog var 800 personer.
Torget är ju stort, så det blir många fler än vad det ser ut som.
På Facebook läste jag att det var 2 000 personer.
Det måste väl ändå vara ett önsketänkande?
Men ändå.
Det är Falun, liksom.
En småstad.
Jag hörde att folk applåderade åt Jimmie Åkesson.
Men bara några sekunder, sedan dränktes applåden i burop.
Det är ändå hoppfullt.
Människor reagerar.
Inte bara politiskt aktiva.
Så nu måste Åkesson sluta tala om att det är extremisterna på vänsterkanten som sabbar hans torgmöten.
Gör han inte det så är han mycket, mycket dummare än vad jag har trott.
Alltså, partiets EU-kritik handlar mest om att stänga gränser.
Öppnare gränser är ju typ det enda jag tycker är positivt med EU.
Ett gammalt minne tränger sig på
Vet inte varför jag kom att tänka på Emmabodafestivalen.
Jag kände mig rätt överårig när jag var där. Ändå börjar det bli längesedan.
Men det var grymt att se The Polyphonic Spree. Det var jättemycket annat som var bra också, lugn camping på fem minuters gångavstånd och man fick ta med sig egen dryck.
Och det var det jag skulle komma till. Ungar i övre tonåren som tagit ur plastpåsen med vin från bag-in-box-kartongen och gick och drack direkt ur kranen.
Alltså, vilket syn. Jag skulle nog gjort likadant och på samma sätt och tyckt att jag var ascool om jag var i deras situation och i deras ålder.
Men som "vuxen" tyckte jag att det såg så sjukt ut. Sjukt sjukt, men också sjukt kul. Att titta på dem.
Och den där tjejen som satt och kissade vid muren. Hon skrek aggressivt "backa, backa, backa" om någon kom för nära den privata sfären.
Hon gjorde ju sig själv, antagligen ofrivilligt, men ändå, extremt uppseendeväckande.
Och när hon var färdig.
Skulle hon börja kränga på sig de astajta Cheep Monday-jeansen som hörde det tidiga 2000-talet till.
Det hade antagligen inte gått helt smidigt om hon varit nykter heller.
Men nu stod hon ju där, och visade med all önskbar tydlighet, det som hon så ilsket försökt dölja.
Det är inte så lätt. Att leva. Inte i någon ålder, tror jag.
Undrar varför Malik Bendjelloul tog livet av sig?
Drink to my health
Jag tänker.
Inte på det som är just nu, utan på i morgon och kanske nästa vecka.
Det blir fel då.
Jag lyckades förmå mig att köra igenom det hårdaste Blossom-passet när jag kom hem.
Det var bra, för jag var yr, tom på energi och bortom mig av något jag inte kan förklara.
I över en vecka har jag tänkt att jag måste öva på körstämmorna.
Men det har nästan bara blivit så att jag borrat ner huvudet i soffkudden.
Det här tiodagarspasset har varit det jävligaste på åratal.
Jag kommer inte att orka.
De andra orkar inte heller, de kollapsar ju en efter en.
Och jag är skyddsombud, så jag ska ha det jävla ansvaret att slå larm.
Men det orkar jag inte.
Jag håller på att vilja riva sönder hela världen för att en e-legitimation inte funkar. För att jag behöver förnya receptet så att jag kan få ny medicin. Men jag vill inte behöva gå till vårdcentralen och bli stucken i armen, så jag skjuter upp det så länge jag kan. Och så när jag då ska göra det i sista minuten, så krånglar det.
Jag tänker att jag ska bli sundare, inte skjuta upp joggingrundorna mer, äta regelbundet och äta bra saker, i stället för att hetsäta skit när det blir tillfälle.
Men inte ens det lyckas jag med.
De sömnlösa nätterna kan jag inte bara skylla på jobbet. Kanske inte det andra heller.
Men det som en gång kändes som början till ett annat liv, en introduktion till en ny värld, ett sätt att få mig att bli någon, det håller på att ta kål på mig.
I morgon ska jag på kurs i digital paketering. Med tanke på hur intetsägande, meningslösa och närapå förnedrande lågkvalitativa de andra utbildningarna jag fått gå på har varit, hoppas jag kunna halvslumra bort dagen.
Kursen är på gångavstånd. Så klart att jag sitter uppe och dricker vin då. För att jag kan.
Åh, det var längesedan jag längtade efter de lediga dagarna så hett som nu.
Jag ska till Gustavsberg och hämta en tavla som jag har köpt av en som bor där.
Kul!
Jag hoppas att jag tar mig samman och springer till Bögs gård och vänder, åtminstone en dag. Orkar jag inte hela vägen må det väl vara hänt.
Nästa vecka har jag bokat in saker på kvällarna. Det är i alla fall bra.
Snart tar det nog tvärstopp
Undrar om man skulle låsa in sig på toaletten?
Jag vill inte vara här längre.
Det är helt sjukt, vad jag börjar ta slut nu.
De tycker nog att det är nog nu
Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder kom till Borlänge för ett torgmöte.
Nästan alla vände ryggen åt honom.
Varje applåd dränktes i burop.
De flesta hade inte kommit för att lyssna. De kom för att visa sitt missnöje.
Jag såg tonåringar.
Människor i 70-årsåldern,
En präst.
En tjej med en bäbis i barnvagn.
En känd musiker.
En tatuerad långhårig skäggig typ med rakat huvud.
Alla vände de ryggen åt Björn Söder.
Men inte en enda lokal politiker i ledande ställning såg jag.
Undrar varför?
Det var vanligt folk som var där.
Och de kom i hundratals.
Några tittade förstås på Björn Söder också.
Några enstaka.
Hur många av dem som var sympatisörer och hur många som bara var nyfikna vet jag inte.
Hej hjärtklappning och blodtryckshöjning
Alltså.
Sjukt stressigt är det nu.
Skriver som en galning när jag kan.
För ibland blir det alldeles tomt och jag sitter handlingsförlamad och stirrar in i skärmen och vet inte vad det är jag håller på att göra.
Nu ska jag jobba i helgen också.
Fyra jobb på lördagen.
Till slut blev det bara ett jobb på söndagen.
Och snart måste jag skynda mig till Borlänge för att få en tagg och en kod, så att jag kommer in på redaktionen.
För alla morgondagens jobb är i Borlänge.
Det ska skrivas en särskild grej till söndagens e-tidning före klockan 16.30, två saker inträffar samtidigt och jag får bara hjälp av fotograf på vartannat jobb.
Lucky me!
Nere på gatan går poliserna med toppluvor på.
Fan, det är ju nästan mitten av maj.
Är det så kallt ute?
Det har i alla fall slutat regna.
Men det ska regna hela dagen i morgon.
Påstås det.
Åh, om fem dagar får jag åka bort.
Melankolin innan midnatt
Jag har inte lyssnat så mycket på The Deep Dark Woods förra skiva.
Men jag gör det nu.
Fast den är dystrare än deras tidigare.
Bra, otroligt bra, ändå.
Och det känns ju lite som om allt är på väg att gå åt helvete.
Jag har bokat tågbiljetter i alla fall.
Och jag måste komma ihåg att anmäla mig till journalistdistriktets årsmöte.
Och undrar varför inte Jesper hör av sig om en ny reptid.
Tänkte att jag skulle börja skriva.
Jag ligger vaken på nätterna och funderar på en form och fantiserar fram scener.
Då känns det rimligt.
Men när jag tänker på hästjobbet, det ensamma hästjobbet, att kombinera ihop orden, då tar det emot.
Tänker på Ivar Lo Johansson, som steg upp klockan fyra varje morgon, för att han skulle ha drömmarna i färskt minne. Det är nog så man borde göra. Då har man säkert mycket gratis. Då är det inte så lång väg när man ska vända sig inåt.
Om jag får riktigt tråkigt när jag har semester. Och lyckas disciplinera mig. Då kanske det skulle gå att börja.
Lova att du inte slutar skriva nu, sa läraren på Skrivarakademin.
Det har gått 15 år nu och sedan jag blev journalist har jag inte skrivit någonting som skulle kunna likna skönlitteratur. Men tänk då. Om det håller på att mogna nu. Jag är knappast som Ulf Lundell, en som skulle kunna skriva "Tårpilen" under en tio dygn lång vinfylla i en ensam friggebod. Jag behöver en klar hjärna och mycket utspridd tid med annat emellan.
Tror jag.
Upp till domaren din sparv
Förmiddagen i tingsrätten.
Smet till lunchen och åkte till jobbet för att skriva.
Rätt lugn dag.
Fast det är en massa grejer jag skulle hunnit med, som nu bara ligger på hög och så ringer de och ber mig komma till två olika ställen fast på samma tid.
Sjukt stressande.
Jag skulle faktiskt behövt den här dagen till annat.
Inte suttit i tingsrätten.
Och jag tror att läsarna skulle uppskattat om jag hade gjort annat.
Men nu får de läsa om ett mordförsök i en grannkommun i stället.
För det är chefen som bestämmer.
Och nu blev jag sådär obeskrivligt trött igen.
Typiskt, för det är onsdag och jag ska till kören.
Måste komma ihåg att fylla i alla mil jag har kört också, så att jag får betalt.
En annonssäljare har fått hjärtinfarkt igen.
Fast det beror nog inte på jobbet.
Det gör antagligen redaktörens långa bortavaro däremot, han som bara föll ihop och inte har kommit tillbaka sedan dess.
Och det är lite övervarvat överlag, många visar tecken på att de inte orkar längre.
Hur länge orkar jag?
Äsch, jag skjuter upp lite saker en dag till.
Det ordnar sig.
Men usch
Usch.
Inte bra att somna om.
Jag åkte ner och lämnade bilen.
Promenerade hem.
Klockan var bara lite över halv åtta.
Och jag var astrött.
Så en stunds sömn var ju svårt att motstå.
Nu har jag ont i huvudet och ont i ögonen och känner mig yr.
Ja, ja. Det är inte så långt kvar innan jag ska gå och hämta bilen igen och börja jobba.
Usch.
Kvällsjobb.
Undrar om jag ska trösta mig med utelunch på vägen.
Spränga korv och längta bort
Kom att tänka på Fire igen.
Han sa att han kunde kortsluta grillkorv.
Färdiggrillad på några sekunder.
Om man inte tar i för mycket, då exploderar den.
Jag har verkligen inget tålamod i dag.
Det är fredag och jag har velat gå hem sedan klockan tio.
Och jag har inget mer att skriva nu, så egentligen borde jag få gå.
Så rastslös av någon anledning.
För mindre än en vecka sedan visste jag inte riktigt vad Doom Metal var för något.
Nu vet jag och lyssnar på det hela tiden.
Det var för att jag såg en bild på gråhåriga, långhåriga, rynkiga, tatuerade gubbar som heter Saint Vitus.
De såg stenhårda ut, grymma, men också lite roliga ut.
Alltså, det mesta låter ju typ som första Black Sabbath-skivan.
Men den har jag ju tyckt varit bra i 20 år, så...
Ja, välkommen då... sköna maj
Det är lite ironiskt att det börjar snöa rejält just som alla ska gå ut till majbrasan.
Det var rätt roligt ändå.
Träffa lite andra människor.
Jag har fortfarande ont i fingrarna efter timtals gitarrspelande under kvällen och natten.
En som var mycket lik John Lennon 1967, frisyren, näsan, glasögonen och skägget. Precis som i Penny Lane-videon. Han diskuterade gärna konsumtionssamhället och kapitalismen.
Vi spelade ihop till klockan tre på morgonen, blev serverade groggar på kokossprit och fulfanta. Och sjöng med hon som ju har en så cool röst.
Och elektrikern från Långshyttan, som kallas Fire för att han har kortslutit så många grejer och bränt upp allt möjligt.
Vilka historier man får höra från en sådan som han. Om 28-åringen som påstår sig känna skillnad på smaken på 95-oktanig och 98-oktanig bensin. Hur många tankar har han inte sugit soppa ur? Tänker jag och minns alla rapporter från polisen om bensinstölder ur bilar i Långshyttan och Hedemora.
Och de där som hade suttit hemma hos en och knarkat i tre dygn. De tände på för fullt med en syntetdrog som kallas krokodil. Efter tredje dygnet var det en liten typ som var så väck, att de fick köra honom till Säter. Till sjukhuset. Och hans egen pappa hade suttit och berättat om det på jobbet sedan.
Alltså. Långshyttan.
Fire, som bara är 22 år, har köpt ett hus i Långshyttan. Det har man råd med om man har fast anställning. Kostar mindre än en etta i Falun. Han var lång, smal och kunde äta två pizzor på raken. Han var ihop med en fem år äldre tjej från Bollnäs, med många piercingar, illrött hår, som var vegan och utbildar sig till teckenspråkstolk.
På morgonen efter låg snön kvar i Lerhyttan. Men den smälte under dagen.
En syster kom redan vid åtta på morgonen för att hämta sin kvarglömda telefon.
Men de andra gick inte upp förrän efter elva.
Jag låg och lyssnade efter ljud.
Vi var inte så många som sov i huset.
Så det var en och annan vägg emellan oss.
Men nog hörde jag en del under natten.
