Melankolin innan midnatt

Jag har inte lyssnat så mycket på The Deep Dark Woods förra skiva.
Men jag gör det nu.
Fast den är dystrare än deras tidigare.
Bra, otroligt bra, ändå.
 
Och det känns ju lite som om allt är på väg att gå åt helvete.
Jag har bokat tågbiljetter i alla fall.
Och jag måste komma ihåg att anmäla mig till journalistdistriktets årsmöte.
Och undrar varför inte Jesper hör av sig om en ny reptid.
 
Tänkte att jag skulle börja skriva.
Jag ligger vaken på nätterna och funderar på en form och fantiserar fram scener.
Då känns det rimligt.
Men när jag tänker på hästjobbet, det ensamma hästjobbet, att kombinera ihop orden, då tar det emot.
 
Tänker på Ivar Lo Johansson, som steg upp klockan fyra varje morgon, för att han skulle ha drömmarna i färskt minne. Det är nog så man borde göra. Då har man säkert mycket gratis. Då är det inte så lång väg när man ska vända sig inåt. 
 
Om jag får riktigt tråkigt när jag har semester. Och lyckas disciplinera mig. Då kanske det skulle gå att börja.
Lova att du inte slutar skriva nu, sa läraren på Skrivarakademin.
Det har gått 15 år nu och sedan jag blev journalist har jag inte skrivit någonting som skulle kunna likna skönlitteratur. Men tänk då. Om det håller på att mogna nu. Jag är knappast som Ulf Lundell, en som skulle kunna skriva "Tårpilen" under en tio dygn lång vinfylla i en ensam friggebod. Jag behöver en klar hjärna och mycket utspridd tid med annat emellan. 
Tror jag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0