Ja, välkommen då... sköna maj

Det är lite ironiskt att det börjar snöa rejält just som alla ska gå ut till majbrasan.
Det var rätt roligt ändå.
Träffa lite andra människor.
Jag har fortfarande ont i fingrarna efter timtals gitarrspelande under kvällen och natten.
En som var mycket lik John Lennon 1967, frisyren, näsan, glasögonen och skägget. Precis som i Penny Lane-videon. Han diskuterade gärna konsumtionssamhället och kapitalismen.
Vi spelade ihop till klockan tre på morgonen, blev serverade groggar på kokossprit och fulfanta. Och sjöng med hon som ju har en så cool röst.
Och elektrikern från Långshyttan, som kallas Fire för att han har kortslutit så många grejer och bränt upp allt möjligt.
Vilka historier man får höra från en sådan som han. Om 28-åringen som påstår sig känna skillnad på smaken på 95-oktanig och 98-oktanig bensin. Hur många tankar har han inte sugit soppa ur? Tänker jag och minns alla rapporter från polisen om bensinstölder ur bilar i Långshyttan och Hedemora.
Och de där som hade suttit hemma hos en och knarkat i tre dygn. De tände på för fullt med en syntetdrog som kallas krokodil. Efter tredje dygnet var det en liten typ som var så väck, att de fick köra honom till Säter. Till sjukhuset. Och hans egen pappa hade suttit och berättat om det på jobbet sedan.
Alltså. Långshyttan.
Fire, som bara är 22 år, har köpt ett hus i Långshyttan. Det har man råd med om man har fast anställning. Kostar mindre än en etta i Falun. Han var lång, smal och kunde äta två pizzor på raken. Han var ihop med en fem år äldre tjej från Bollnäs, med många piercingar, illrött hår, som var vegan och utbildar sig till teckenspråkstolk.

På morgonen efter låg snön kvar i Lerhyttan. Men den smälte under dagen.
En syster kom redan vid åtta på morgonen för att hämta sin kvarglömda telefon.
Men de andra gick inte upp förrän efter elva.
Jag låg och lyssnade efter ljud.
Vi var inte så många som sov i huset.
Så det var en och annan vägg emellan oss.
Men nog hörde jag en del under natten.
Kommentarer
Trackback