abrovink

Så tom jag är.

Tom på tankar.

Tom på ord.

Tom på ork.

 

Efter den kvava promenaden hem från stationen, fuktig, varm och med en påträngande, bedövande tung doft av våt hägg, hamnar jag i ett tillstånd av ingenting.

 

Det känns overkligt att jag ska jobba i morgon.

Det är som om morgondagen inte finns.

 

Jag har en halv liten tablett kvar.

Om jag tar den kanske jag kan somna i alla fall.

Och förhoppningsvis vakna i en annan verklighet.