Återser Danderyd
Here we go again.
Ligger på en akutvårdsavdelning den här gången.
Så att de ska ha extrakoll på blodtryck och njurvärden.
Vet inte vad de har konstaterat. Bukspottkörtelinflammation igen troligen.
Varför har det blivit så?
Ligger ensam i ett rum. Fast ena väggen har stora glasrutor och där sitter sköterskor och tittar på skärmar. Känns jobbigt att vara så övervakad.
These are cold hard times
Sommaren känns långt borta. Särskilt varmt är det inte.
Fast vad gör väl det för mig. Jag sitter ju ändå bara inne och jobbar. Orkar fortfarande nästan inte göra någonting. Ont i magen, yr i huvudet, matt och ständigt sömnig.
Prima liv.
Lika bra att hålla sig inne. Smittspridningen här är väl snudd på högst i Europa. I morgon är det en vecka sedan jag fick första vaccindosen. Då ska kroppen ha hunnit komma igång så att det åtminstone finns lite skydd.
Om ett par veckor ska jag börja gå på läkarbesök igen. Först till Hemostascentrum för att kolla hur blodet flyter. Sedan återbesök hos kirurgen för att få besked om de vill göra något inuti min mage. Ska väl boka blodtryckskoll på vårdcentralen
också. Håhåjaja.
Återhämtningen
Efter fem nätter i en sjukhussäng, ständigt påpassad med provtagningar, byte av dropp, morfindoser, pillermuggar, sporadisk slummer, så borde jag kunna sova när jag kommer hem.
Men nä. Att det ska vara så svårt ändå.
Slangarna är utbytta mot en kasse mediciner. Ingen som väcker mig mitt i nätterna för att sticka mig i fingret eller kolla blodtryck. Inget störande alls. Det borde gå tycker jag.
I morgon ska jag börja jobba igen. Skulle vara skönt att vara lite utsövd när jag sätter mig vid datorn.
I en sal på lasarettet
Jag brukar aldrig spy. Och aldrig har jag spytt så det ser ut som att spola rosten ur en gammal kran. Massa blod. Kom till akuten. Hamnade på kirurgavdelningen, tarmsjukdomar. Danderyds sjukhus. Det är ruskigt varmt här.
Ingen aning om vad de ska göra med mig nu.
Fick beröm av sköterskan efter kissprov med efterföljande skanning av urinblåsan. Bara 5ml kvar! Det är inte många som får ut så mycket. Något som fungerade bra i alla fall.
Fick morfin och anti- illamående när jag kom. Fast jag egentligen inte hade så ont, bara typ brutal hicka. Sedan dropp och B-vitamin. Jag ska tydligen tömma två droppåsar till. Har inte ens kommit till halva första. Så det lär ju ta ett tag. Låg med EKG
i flera timmar. Jag skulle vilja åka hem. Jag behöver inte rullas omkring på bår eller skjutsas i rullstol. Jag kan gå. Det får bli renlevnadsliv för mig framöver.
Nu åker vi till jobbet
Om en timme ska jag vara på jobbet igen. Det blir ovant. Och drygt att få börja ägna dagen till att kvittera ut dator (om den nu har kommit), få något tillfälligt passerkort, inloggningsuppgifter, har jag ens någon mejl?
Chefen är förkyld, så det är en annan som får förbarma sig över mig. Men honom känner jag.
Doktorn ringde klockan 08.00. Vem ringer så dags, tänkte jag.
Frågade hur jag mådde, om det blivit någon förändring. I alla fall inte sämre. Men. Inte bra.
Han tyckte att jag skulle komma på ny undersökning och provtagning 14.15.
Men det går ju inte i dag. Så vi kom överens om att jag kör vidare med pulvret några dagar till. Blir det ingen förbättring så hör jag av mig.
Har funderat på hur jag ska orka jobba i det här tillståndet. Hoppas att magen slutar krångla. Visserligen en snäll doktor. Men jag vill inte behöva träffa honom igen.
Sommarjobb
2003 var förra gången jag fick ett sommarjobb.
Konstigt att få ett igen vid den här höga åldern.
Men fyra månadslöner kommer definitivt väl till pass, efter en så här lång a-kassaperiod.
Och det är ju på mitt förra jobb så jag vet vad som väntar. Roligt att de vill ha mig tillbaka. Tråkigt att jag inte kommer att träffa dem, på grund av hemmaarbete.
Men så skönt att inte behöva söka jobb, rapportera till arbetsförmedlingen och se a-kassadagarna minska för varje månad.
Det kan vänta, i alla fall tills augusti.
Skulle vara lördag hela veckan
Det är lördag i dag. Inte för att det spelar någon större roll. Jo, jag slipper vakta telefonen om den nu skulle ringa. Kan strunta i att kolla mejlen.
Behöver inte söka jobb. Det är ändå ingen som läser ansökningar på helgen.
Tyst och lugnt. Till och med hunden verkar tycka att det är okej.
De där timslånga intervjuerna då man måste säga en massa bra saker
En fördel med anställningsintervjuer på Teams är att det går att ha lappar med sådant man tänkt säga, tänkbara svar och annat, bakom kameran. Det går att snegla utan att behöva titta ner, eller åt sidan.
För det är så jävla jobbigt att hamna i ett läge där man inte kommer på vad man ska säga.
Ett halvår på 8 sidor. Tidningen på lätt svenska. Är det som eventuellt hägrar.
Verkar kul. De sa att det varit ett enormt söktryck. Men jag är en av de fyra som valts ut till en första intervju.
Ja, ja. Vet inte om jag sa rätt saker ändå.
Tycker att jag borde kunna få mitt förra jobb igen. Jag sökte. Och jag behöver ingen startsträcka. Jag har tio månaders färsk erfarenhet av det där. Ingen annan som har, skulle jag tro. Det är på ett år i så fall.
Påsken 2021
Påsk igen.
Jag minns knappt den förra påsken.
Kommer nog inte att minnas den här heller.
Pandemitider är som att leva i ingenting.
En smutsig hund.
Försöker hitta dvd-skivor med mycket ljud. Vill höra det mullra i alla sex högtalarna. Stereoljud som roterar runt mig och som anfaller bakifrån. Skulle vilja bli omringad av galopperande hästar. Men hittar ingen sådan film. Prövar med en nyinspelning
av Shaft.
Testing, testing
Jaha. Tydligen har jag fått härliga testresultat.
Får väl se vad det leder till då. I bästa fall ett föräldravikariat antar jag då.
Jag är rätt trött på de där testerna annars.
Ännu en prövning
Dags för test igen. De vill se om man duger.
"På ett papper ska man svara på frågor för å se om man är dum eller om man är idiot", som Magnus Uggla sjöng för 42 år sedan.
Det är alltid så stressigt, blir helt trött efteråt.
Är väl ändå kul att jag blivit en av de utvalda för test. Klarat första gallringen liksom.
Det är ett föräldravikariat på en ideell organisation. Säkert ett bra jobb. Men... det är låååångt kvar dit.
Så värdelöst
Blä, vilken hemsk intervju. Jag kunde inte svara vettigt på någonting.
De skulle intervjua fyra andra också, så jag kan nog glömma det där jobbet.
Avsluta med att pitcha dig själv!
Eh... ja, det är väl som jag redan sagt, eh, jag är...
Stupvägen 45
Från tredje balkongen på höger sida brukade jag stå och kasta föremål på de som gick därnere. Det kunde vara bollar av uppblött hushållspapper, sockerbitar eller kanske en potatis.
Ibland hade jag en kompis med mig. Lyckan var total när pappersbollen träffade någon så att mössan ramlade av. Vi slängde oss ner bakom räcket och höll på att explodera av återhållen skrattsalva. Kikade mellan springorna och såg en ilsken person därnere
som tittade åt alla möjliga håll.
Vi blev ganska träffsäkra. Jag har nästan aldrig haft så roligt.
Vintervärmen
Stora villor på andra sidan sjön. Det var väl i en av dem som Mats Sundin växte upp.
Isen håller på att försvinna. Ingen som går på den längre. Nyss var det massor.
Tiogradig värme, våren har bråttom nu.
Har alltid haft svårt för tidiga vårar.
Ända sedan jag var liten.
Längtar inte tills i morgon
Arbetsprov vill de att man ska göra inför intervjun i morgon. Ja, jag gör väl det då.
Får se om jag fattat uppgiften rätt.
Det vore rätt okej att pendla till Uppsala, men det blir väl mest hemarbete kan jag tänka.
Jag tycker inte om intervjuer.
Fredagsmejlen rasslar in
Vad är det här för sjuk bransch. Så vansinnigt många sökande. Säkert långt mer än dubbelt så många som det var för ett år sedan.
Jag hittar inga YH-utbildningar som verkar vettiga att gå heller. Men jag måste ju komma på något. Två intervjuer som jag fortfarande inte hört något efter. Men det börjar ta oroväckande lång tid, så det blir antagligen inget.
Är inne i en serietidningsperiod. Tagit prenumererationer på Fantomen och Kalle Anka klassiker. Funderar på att beställa billiga serier på bokrean. Butikerna i stan som sålde begagnade serietidningar har slagit igen. Liksom bokantikvariaten. Finns skivbörsar
i alla fall. Om de överlever pandemin.
Hallå i telefon nu ringer jag till dig
Jaha. En till som hör av sig. Emma. Som vill ställa kompletterande frågor om mitt cv.
Minns knappt vad det är för jobb. Tror de pausade rekryteringen och verkar nu ta upp den igen. En friskolekoncern. Som ska anställa en digital kommunikatör. Var det i Täby?
Tur att jag fick helgen på mig att läsa på.
Får väl ändå se det som ett framsteg
Jaha... men kanske ändå då?
Om det nu var över 100 sökande har jag ju ändå vunnit över rätt många hittills.
Men vad ska vi prata om i en hel timme😮?
Olysande utsikter
Jaha. Hur ska man tolka det här nu då? Det verkar ju inte jättelovande. "Fundera lite", "om det blir aktuellt".
Jag lyckas inte hitta någon utbildning som är tillräckligt kort och som ger tillräckligt stor chans till jobb som kan passa för mig heller. Så jag fortsätter väl det tröstlösa jobbsökandet i den bransch där jag ändå har erfarenhet. Bland alla "vi
hade 338 sökande till tjänsten"-svar och i bästa fall "du har ett bra cv och en intressant bakgrund"-hälsningar.
Tonårsromantik i medelåldern
Tänk den där klassträffen i Gävle för fyra år sedan. 28 år efter studenten. Tror vi var 15 av 22 som dök upp. Många hade väl inte träffats sedan examensdagen. Men vi hade ju jordens sammanhållning. Såklart att det blev en till träff året
efter. Fast det var i Stockholm 2018 och vi var bara hälften så många. Men helt klart en kväll som jag aldrig glömmer.
2019 rann det ut i sanden. Det var så svårt för folk att bestämma sig. Fanns inte så mycket engagemang, trots att vissa var villiga att ta på sig arrangörsskapet.
Och 2020... det var ju inte ens att tänka på.
Det här året blir väl lika illa.
Men vad jag saknar den där vi-känslan. Att höra hemma i ett sammanhang. Spelar ingen roll om vi inte setts sedan de få gymnasieterminerna i sena tonåren. Det är ju vi, med alla olikheter och kanske har vi inte så mycket gemensamt förutom histora
och minnena därifrån. Men den där känslan av samhörighet fanns ju märkligt nog kvar.
