Fredagsirritation
Svt play går inte att få kontakt med.
Nu, när det är herrarnas stafett.
Snacka om att folk sitter och svär nu och säger att de ska sluta betala tv-licens.
Men det är faktiskt oerhört irriterande. Kanske är det någon som tänkt ut det?
I kväll får jag nog gå ner till torget. Måste väl göra det någon gång.
Janne tycker att vi ska bestämma träff där. Men jag orkar nog inte leta efter honom om det är 10 000 personer där. Det är väl bättre om vi ses efteråt, han ska ju ändå jobba och stå bakom scenen.
I morgon ska jag gå till Lugnet och se på tremilen.
Jag är grymt trött så jag hoppas att det går att sova i natt, den här veckan har ju varit helt hopplös.
Och om man skulle ta och jobba lite igen då. Innan vinlotteriet.
Klick, klick och den ska bli min
Jag köpte nyss en skiva från en skivbörs i Frankrike.
Nästan läskigt hur enkelt det var. Logga in på discogs, söka efter skivan, klicka på buy, sedan vänta på ett mejl, klicka på buy igen, skriva in lösenordet till paypal och sedan - klart.
Det skulle lätt kunna bli en dyr ovana.
Släpp iväg mig
Så rastslös jag är nuförtiden.
Vill bara hem.
Men i kväll är det körövning.
Fast i morgon borde jag hinna åka i bra tid. Då ska jag och Janne hitta på något. Och på fredag.
Och lördag, eller vad det blir. Söndag kanske blir min enda VM-dag.
Läser att Alexandra Pascalidou inte orkar. Inte ens hon gör det längre. Hatkulturen har blivit som en farsot som inte tycks gå att hejda.
Jag har alltid gillat Alexandra Pascalidou. Tycker att hon ska höras och synas så mycket som möjligt. Hoppas att hon orkar lite till trots allt.
Betydelselös
Charlotte Kalla tog guld nyss.
I utklassningsstil.
Jag åkte till Säter och såg loppet på bioduk.
För det går att göra vilka jobb som helst nu. Det kommer ändå inte med i tidningen, eller någon annanstans. Vi som är bortkopplade från VM-bevakningen räknas inte längre.
Börjar redan längta till helgen.
We're on our way home
Känner mig osedvanligt upprymd, trots att jag sitter på det sena tåget från Stockholm. Inte för att jag ser fram emot ännu en oxvecka. Men det är någon som hämtar mig vid stationen. Och jag smidde nya planer med Jesper.
Det begövs kanske inte mer än så.
På ett pendeltåg i skymningen
Tåg mot Märsta, mot Märsta.
Jag och Jesper ska göra ett nytt försök att spela ihop. Om en månad ungefär.
Få se om vi lyckas då.
Ja, vi spelade ihop nu också. Men bara lite i ett vardagsrum.
Våraningar i Stockholmsluften och jag är oförklarligt illamående.
Det gick fort nu
Värst vad den här dagen har gått undan.
Lika bra det.
Fast jag har gräsligt ont i huvudet och är helt snurrig. Känner mig så lagom motiverad att åka till kören. Och sedan hem till min nerviga inneboende.
Och i morgon ska jag åka med ett tåg som går 06.15. Fruktansvärt.
Men, men, jag ska gå på kurs, bo på hotell, träffa andra journalister, vara i Stockholm i flera dagar.
Undrar vad Jonas gör då?
Skid-VM börjar i dag. Det är sex grader varmt och regnar.
Träffade en hantverksaktivist i dag förresten. En som gör sådant här:
Det är hon som kallar sig på Garnapa på Instagram. Hon klär in saker. En gång klädde hon in en hel gård.
Den flygande tiden
I dag är det tydligen ett halvår sedan Ronny dog.
Vad tiden går undan.
Kostigt.
Nu ska det visst slaktas igen
Oh, what a rat race. This is the rat race.
"Eftersom vi i klubbstyrelsen belagts med tystnadsplikt så..."
Jag ska få information i morgon i stället. Om personalneddragningar och... uppdragsbeskrivning, vad det nu kan vara för något.
Åh, kan det aldrig ta slut någon gång.
Hela arbetslivet är som ett gungfly, rätt som det är sjunker vi.
Cheferna har väl flytvästar, de klarar sig nog ändå.
Är det för sent att utbilda sig till något annat? Så man bara kunde få slippa hela den här branschen.
Som vissa ser ut
Alltså, vissa människor bara har det.
Som den där irakiska tjejen i trean på barn- och fritidsprogrammet som jag intervjuade nyss.
Människa, vad gör du i den här avkroken! Modellagenturerna borde ju slåss om dig.
Så insåg jag att jag också har interjvuat hennes två år yngre syster en gång.
Hon har det också.
Märkligt det där.
Undrar hur deras föräldrar ser ut?
De där minnesbilderna
Jag fick en fotobok från Christer från när vi var i USA i höstas.
Det var kul.
Det var en del rätt knäppa grejer vi var med om.
Undrar om det blir av igen.
Om jag inte får gå den där tv-kursen, kanske jag ska följa med en gång till.
Man säger måndag jävla måndag
Men alltså, vilken dag.
En natt med sporadisk sömn.
Gör ett jobb på väg till jobbet och får under tiden veta att de andra två är sjuka (ja, att en av dem sjukskriver sig första dagen efter semestern är väl inget ovanligt, i och för sig).
Det finns ingenting, så när som på en notis, att lägga in på sidorna.
Jag hugger på allt, skriver, letar bilder, åker ut på mer jobb... och det enda jag får höra är: vad har du planerat till onsdagstidningen?
Min stresstålighet har blivit sämre. Undrar varför?
Jag märker det när betonggolvet oanat börjar gunga, när allting plötsligt blir tomt och handlingsförlamningen slår till då jag sitter framför datorn. Visserligen bara korta små ögonblick, men så typiskt.
Det går liksom inte att göra något åt, bara vänta tills det går över.
Grattis till mig.
Fån telefon ingen svarar
I dag har ingen svarat när jag har ringt. Förutom tingsrätten, men det vore väl fan annars.
Ingen har svarat på mejl heller.
Jag har således inte fått mycket gjort den här dagen.
För jag har inte varit ute, annat än på lunchen.
En tråkig och oproduktiv fredag.
Men snart är det äntligen dags att åka hem.
På söndag är det skiv- och musikmarknad på Elsborg.
Det låter lite för lockande för att hålla mig borta. Så jag får väl lov att gå dit, även fast extrautgifterna redan blivit allt för stora den här månaden.
Men först ska jag mata katterna.
Om man skulle frysa om huvudet
Jag fick en mössa.
Det var ju bra, för jag har tappat bort några av mina, men de ligger förstås någonstans.
En dag som började med skolteater, fortsätter med fackmöte och slutar med körövning.
Rätt skön dag.
Det har slutat snöa nu.
Blå känslor
Världen är alldeles blå nu.
Och det snöar fortfarande.
Vilken dag. Gör det och gör det och gör det.
I morgon har jag gjort upp planer. Så då gör jag som jag vill.
Jag har sökt stipendium i dag.
Så att jag kan förhoppningsvis kan få pengar för att gå en tv-kurs.
Då ska jag söka tv-jobb sedan. Och börja göra mer tv här.
Fast tv-kursen är i höst, om jag nu skulle komma in.
Men om det är som förr så har tidigare Poppius-elever förtur.
Den faller... och jag med den
Det räcker nu tycker jag.
Det kan sluta snöa för ett tag.
Snart har det väl kommit en halvmeter sedan förra tövädret.
I dag har jag träffat läsare som är missnöjda med hur tidningen är nuförtiden. Inget ovanligt.
Men jag fick höra historier om förföräldrar. Det var roligt.
Alltså, det kommer att bli hopplöst att försöka få ut katterna i all den här snön.
Om jag ska ha dem inomhus i fem dagar kommer de att reta gallfeber på mig.
I morgon blir det yoga igen.
