We're on our way home



Känner mig osedvanligt upprymd, trots att jag sitter på det sena tåget från Stockholm. Inte för att jag ser fram emot ännu en oxvecka. Men det är någon som hämtar mig vid stationen. Och jag smidde nya planer med Jesper. 
Det begövs kanske inte mer än så. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0