abrovink

Men alltså, vilken dag.

En natt med sporadisk sömn.

Gör ett jobb på väg till jobbet och får under tiden veta att de andra två är sjuka (ja, att en av dem sjukskriver sig första dagen efter semestern är väl inget ovanligt, i och för sig).

Det finns ingenting, så när som på en notis, att lägga in på sidorna.

Jag hugger på allt, skriver, letar bilder, åker ut på mer jobb... och det enda jag får höra är: vad har du planerat till onsdagstidningen?

Min stresstålighet har blivit sämre. Undrar varför?

Jag märker det när betonggolvet oanat börjar gunga, när allting plötsligt blir tomt och handlingsförlamningen slår till då jag sitter framför datorn. Visserligen bara korta små ögonblick, men så typiskt.

Det går liksom inte att göra något åt, bara vänta tills det går över.

Grattis till mig.