Avslag
"Ett 90-tal journalister har sökt jobbet hos oss på Polistidningen. Det är förstås kul att intresset är så stort. Mindre roligt är det att behöva meddela att du inte hör till de fem som gått vidare till en första intervjuomgång."
Presstjänstens stora skräck sitter på andra sidan väggen
Vilken reporter.
Han lyckades få en pressinformatör på Telia att bryta ihop.
Han blev då uppringd av hennes chef.
Det dröjde inte länge förrän han blivit osams med, och utskälld av, honom också.
Den där chefen hade påpekat vilka stora medier, DN, TT, SVT, etc, som intervjuat honom och varit så nöjda med Telias presstjänst.
"Ja men om man som journalist nöjer sig att prata med dig, så är man väl jävligt lat?", blev kommentaren till Telia-chefen från reportern som ville komma i kontakt med sakkunnig expertis.
I dag har han bråkat högljutt i telefon med sin 93-åriga mamma, som kallat honom för "min svekfulle son".
Den första pressinformatören hade förresten berättat för sin chef, att reportern hånskrattat åt henne och sagt att det var lättare att få information från Norkorea än från Telia.
Jag önskar att jag hade lite av det där telefonsjälvförtroendet också. Men kanske inte att jag var lika aggressiv.
Det är i alla fall väldigt underhållande att lyssna genom väggen när han sätter igång.
Man blir ju nästan full i skratt
Nu har gitarrknäppandet tystnat.
Hon har varit ledig i två och en halv vecka.
Och nu kommer hon in till mig och vill ändra i schemat.
För hon behöver vara ledig helgen efter att hon kommit hem från USA.
Och hon tror att jag kanske jobbar i påsk och då vill hon gärna byta, för att få extra kompledighet.
Hon är ju bara för lustig.
Vilken morgon
Men alltså.
Hon sitter och kollar på youtube-klipp med någon gitarrist, datorn på maxvolym.
HÖRLURAR!
Nyss varit på Kanarieöarna en vecka och snart åker hon en månad till USA.
Fram tills dess ska hon vara deltidssjukskriven?
Det är svårt att bli klok på den människan.
Så var det fredag igen och veckan hade tagit slut...
From monday I got friday on my mind.
Jag såg att Good Harvest skulle släppa sin ep på Kopparhatten i dag.
Då kanske det är mycket folk?
Men jag antar att Ragna, eller vem det nu är, ändå har bokat bord.
Det var inte någon direkt lockande meny, så egentligen borde jag försöka äta något innan jag går dit.
Men det hinnner jag ju inte.
Stress, stress, stress.
I morgon är det i alla fall sovmorgon.
Hej polisen
Om någon hade sagt till mig som 20-åring, att jag en dag skulle söka jobb på Polisförbundets tidning, skulle jag ha tappat hakan.
Men nu har jag gjort det. Sökt jobb alltså. Och det har väl förmodligen några hundra andra gjort också.
Fan vad jag är less på den här branschen. Det finns inga vettiga jobb. Dyker det upp något så vill alla ha det.
Och har man ett jobb så törs man inte sluta, även fast man tröttnat för länge sedan.
Men skulle jag kunna tycka att det var okej att bara skriva om poliser, deras vardag och verklighet?
Ja. Om jag får vara redaktör och ansvara och planera, så skulle jag faktiskt det.
Ja. Om jag får vara redaktör och ansvara och planera, så skulle jag faktiskt det.
Sing, sing, sing a simple song
Det var ett väldigt effektivt körrep, känner jag nu så här en timme senare!
Jag som så motvilligt åkte, för att jag mest fantiserade om att få sova. Nu är ju tröttheten naturligtvis borta.
Alltså, det hände ju grejer! Ingenting känns så där oöverstigligt svårt heller. Det är väl efter Waldenby-motetterna förstås.
Det här kommer att funka tror jag. Det borde bli kul!
Men jag skulle behöva en mall för livet. En karta där vägarna och stigarna fanns utritade. Jag går ju för fan inte ens i en jämn cirkel längre.
Ja, hur ska man kunna planera?
Nähä.
Nu ska jag plötsligt inte åka till Borlänge i morgon bitti.
Ja, ja. Det är väl bara att planera om kvällen.
Egentligen borde jag boka om morgondagens jobb också. Men jag orkar inte bry mig om det.
Tisdag. Och jag längtar redan tills det blir helg. Av någon anledning.
Nu börjar det om
Det var tider det.
Hoppas jag kan skriva mer om den där festivalen framöver. Det lär finnas så mycket historier och artistskvaller att berätta. Och den där interna dokumentationsvideon borde jag åtminstone få en privat visning av tycker jag. Ju mindre rumsren den är desto roligare.
Måndag, måndag. Efter två halva veckor blir det en hel vecka den här gången. Och jag är redan oförklarligt trött.
Det är så långt till fredag. Då ska jag i alla fall gå ut med lite FK-folk efter jobbet.
Sjung, sjung, sjung
Åh, jösses, jösses, så mycket det är att öva på till kören.
Hur ska det här gå?
Inställda rep gör inte saken lättare.
Nu finns i alla fall övningsfilerna på mitt usb-minne, så nu ska jag börja ta itu med det där på allvar. Men det kommer att krävas otroligt mycket tid.
Puh.
Måtte det bli en historisk milstolpe till vårkonsert.
Tillbaka där jag kom ifrån
Time in, time out.
Så sömnigt det känns att vara tillbaka på jobbet.
Så stillsamt.
Men det var skönt med en vecka ledigt. En rätt tråkig vecka på många sätt.
Det är ganska mycket att göra för mig i dag ändå. Och jag behöver åka hem sedan, trots att kören är inställd.
Men katterna är ju med, så jag får väl åka tillbaka till huset igen.
Så typiskt, hela kvällen går åt till bilkörning fram och tillbaka.
Och pengarna har rullat i januari. Det får väl räcka nu.
Ingen kontakt
Du måste höra av dig nästa gång du kommer till Stockholm säger de. Men när jag gör det så passar det inte eller också får jag inget svar.
Man blir less.
Jag har i alla fall gått lite i dag. Från sofo genom gamla stan och city till Odenplan rundat Vasaparken och vidare mot Norra Bantorget och nu gör fötterna ont så jag gick in på Bishops Arms. Råkade visst peka på en svindyr öl och fick betala 98 kronor.
Eftersom jag var på jakt efter en billig tröja hittade jag ett par billiga byxor i stället. Så är det alltid.
Det är väl lika bra jag drar mig mot pendeltåget, har väl just inget mer att uträtta här.
Det var i alla fall en rejält stark öl.
Sista skriket i tysthet
Det är någonting som inte känns som det ska.
Ja, det är väl mycket egentligen, men det känns som något nytt.
En oro, sorgsenhet och ett gnagande samvete.
Man brukar vara upprymd efter en körövning. Men nu känns det bara tomt.
Jag hann hem en kort stund efter fackmötet, innan det var dags att åka vidare.
Då ringde någon på dörren. Medan jag stod i badrummet och speglade mig.
Jag höll på att tvätta ansiktet. Så jag gick inte och öppnade, skulle ju ändå bara vara hemma några minuter till. Låtsades som att jag inte hörde. Det var sådan kort signal.
Men hela kvällen har jag funderat vem som ringde på och om jag inte borde ha gått och öppnat.
Vet inte varför. Det borde väl ha varit en granne, eller något. Men stå där helt blöt i ansiktet.
Varför hänger jag upp mig på något sådant?
Det blir bra att jag åker bort i morgon. Och inte kommer tillbaka förrän på onsdag.
Hoppas jag kan träffa Nick den här gången bara.
Den här tomhetskänslan är jobbig nu, jag borde ha någon att prata med.
Om tiden ändå ville skynda på
Åh, så fruktansvärt rastlös jag är i dag.
Det bara kryper i mig och det går inte att stitta still.
Nu behöver jag snart inte jobba på ett tag i all afall. En och en halv dag till bara, sedan är jag ledig en vecka.
Men det känns vansinnigt långt tills dess. Nästan som när man var liten.
En lång bit av dagen kvar
Och här sitter jag.
På webben i Falun.
Ingenting händer.
Bara ringa, ringa, kolla, kolla.
Ingen svarar.
Maria PH åker slalom.
Tvåa i första åket.
Hungrig börjar jag bli också.
Hann inte äta någon frukost i dag heller.
Men jag gick i alla fall till Ingarvet i morse.
Bara jobb åt mig
Det känns som att alla är lediga för det mesta. Utom jag. Jag jobbar hela tiden.
Nu ska jag sitta på webben i Falun hela helgen också. Usch, jag kommer bara att få ringa en massa.
Men jag ska nog smita hem nu. Verkar inte hända något mer den här kvällen.
Över Atlanten åkte hon
Fick för mig att jag skulle kolla var Sherayé höll hus, det var evigheter sedan jag hörde något om henne.
Vi mejlade lite för några år sedan. Hon satt ju och hemma och gjorde indie-låtar, riktigt bra faktiskt.
Ungefär vad jag höll på med. Så vi var myspace-kompisar. Skickade beröm till varandra och så.
Och jag gick till Teater Tribunalen och såg när hon spelade i Etnoporr. Hon var rätt känd ändå, eftersom hon haft en TV-roll i Leende guldbruna ögon.
Förresten var hon ju med i något annat TV-drama också. Fick stereotypt nog spela rollen som den ambitiösa tjejen som håller på att bli hedersmördad av sina släktingar.
I alla fall så bor hon i Kalifornien sedan 2012 och pluggar ännu mer teater.
Inte en kväll i tunnelbanan
Uh. Varför måste jag sitta här? Jag har inget att göra. Ska väl skicka några mejl, lägga ut lite krokar, som Roland brukade säga. Han som började jobba i firman 1973.
Rolf och Bob kom upp. Rolf hade intervjuat en BMX-världsmästare, sa han. Sedan hade de fikat hos någon i Hofors.
Han undrade om jag hade saknat bilen.
Nej, skulle ju inte åka någonstans. Har fått pappersexercis, som chefen säger. Men jag är klar med det där.
Det är väldigt ensamt nu. Faktiskt.
All is quiet on New Year's Day
Va krystat det känns att behöva göra ett jobb på att svenskarna äter så mycket pizza på nyårsdagen. Men nu är det gjort, i alla fall.
Känner mig ur form i dag.
Trots att nyårsafton avlöpte lugnt.
Det är ju så svårt att sova bara.
Undrar om jag ska mejla och fråga om jag kan få ta ut några kompdagar sedan. Så att jag blir riktigt långledig, en vecka eller så. Då kan jag vara i Stockholm ett tag.
2014. Händer det något spännande då då, eller?
Man kan ju alltid fantisera om att någon kommer och räddar en, så känns det lite roligare.
Nothing changes
on New Year's Day
