Om tiden ändå ville skynda på

Åh, så fruktansvärt rastlös jag är i dag.
Det bara kryper i mig och det går inte att stitta still.
Nu behöver jag snart inte jobba på ett tag i all afall. En och en halv dag till bara, sedan är jag ledig en vecka.
Men det känns vansinnigt långt tills dess. Nästan som när man var liten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0