abrovink

Det är någonting som inte känns som det ska. 

Ja, det är väl mycket egentligen, men det känns som något nytt.

En oro, sorgsenhet och ett gnagande samvete.

Man brukar vara upprymd efter en körövning. Men nu känns det bara tomt.

 

Jag hann hem en kort stund efter fackmötet, innan det var dags att åka vidare.

Då ringde någon på dörren. Medan jag stod i badrummet och speglade mig.

Jag höll på att tvätta ansiktet. Så jag gick inte och öppnade, skulle ju ändå bara vara hemma några minuter till. Låtsades som att jag inte hörde. Det var sådan kort signal.

Men hela kvällen har jag funderat vem som ringde på och om jag inte borde ha gått och öppnat.

Vet inte varför. Det borde väl ha varit en granne, eller något. Men stå där helt blöt i ansiktet.

 

Varför hänger jag upp mig på något sådant? 

 

Det blir bra att jag åker bort i morgon. Och inte kommer tillbaka förrän på onsdag. 

Hoppas jag kan träffa Nick den här gången bara.

Den här tomhetskänslan är jobbig nu, jag borde ha någon att prata med.