Skitsystem
blogg.se säger att jag inte har någon åtkomst till min sida.
Vem ska då ha åtkomst till den, undrar jag?
I telefonen verkar det gå bra.
blogg.se irriterar mig.
Bläddrar, läser och skriver
Ägnar min dag åt att skriva en summarisk artikel om året som varit i två delar.
En del kallar det för krönika, fast det är det inte riktigt.
Det blir en text utan reflektioner.
Snabbjobbat.
Men rätt lugnt, lite kul att bläddra igenom årets tidningar och påminnas om vad som har hänt under året.
Och därefter påminna andra.
Leta reda på några bilder.
Men åh, låt de här två dagarna gå undan. För jag vill vara ledig igen.
Undrar om jag ska ha med den här bilden på Hökartorget i artikel nr. 2? I så fall får de illustrera Hedemora Out n' Loud.
Lödagstristess
Lördag och allt är stilla.
Tråkigt och tyst.
Jag längtar inte direkt till måndagsjobb.
Jag och den hysteriska i två dagar.
Med alldeles för många tidningar att göra för att det ska kännas bekvämt.
Gott nytt år till oss då.
Kan vi inte få sluta tidigare?
Det här är väl en sådan dag då alla försöker sluta tidigare.
Fast jag blir nog kvar till fem.
Så trött och fortfarande sjuk.
Jag har några saker att handla på vägen hem.
Och det är räkningar som ska betalas.
Utanför fönstret halkar människor på övergångsstället.
På gatan är det ständig bilkö.
Snön lyser vit lite här och där.
Fast det är mörkt nu.
Fru D K.
Alltid lika röd och svart.
Men hennes ögon är blå.
Jag har tittat in i dem och blivit yr.
Undergångsstämningen på tidningen har lagt sig på något vis.
Men det är förstås bara över jul.
Om jag vetat hur det skulle bli, hade jag valt det här yrket då?
Ja, för jag tror att det var yrket som valde mig.
Just då i alla fall, när jag plötsligt fick plats i tillvaron.
Men det är länge sedan.
Nu är det lite mer stiltje.
Och vi har låst dörren för de arga prenumeranterna som fått årets saltade faktura.
Vi ska gå hem snart, säljare och reportrar.
Fru D K:s kappa är lika röd som jultomtens.
Det är hennes läppar också.
Sådant kan jag se från fönstret i skenet från gatans julbelysning.
Hon håller sin yngsta son i handen.
Det var inte mitt knark
Nej, jag använder inte narkotika, hävdade hon.
Sprutan, fylld med amfetaminlösning, förvarade hon åt sin bror.
Och att det fanns narkotikaklassade tabletter i snusdosan på kryddhyllan, hade hon ingen aning om.
Hon blev dömd i alla fall förstås.
För ringa narkotikabrott.
Hennes öde blir en notis i tidningen.
Men jag blir nyfiken och får lust att begära ut förundersökningen.
Jag låter bli, för jag har ingen annan anledning än nyfikenheten.
Vad var det som fick polisen att komma till hennes lägenhet och leta efter knark?
Någon måste ha tjallat, men vem?
Och är det så att det faktiskt inte var hennes fyllda spruta?
Men varför ha en snusdosa med tabletter i på kryddhyllan?
Jag tittar på hennes bilder på facebook.
Hon är blond, rikligt tatuerad och hon verkar vara tvåbarnsmor.
På en bild poserar hon med en innebandyklubba.
Vi har en gemensam vän.
Och det var den 20 december
Det är ändå en lite märklig tid på året.
Om jag vore aning friskare skulle jag tänka mer på det.
Men nu går värktabletterna ur kroppen och feberfrossan börjar göra sig påmind.
Men jag gick i alla fall på fest ett par timmar. Det är jag nöjd med.
Knytkalas. Jag tog med smördegssnittarna med rödlöksmarmelad. De brukar gå åt.
Mycket kulturintellektuella på den där festen. Men jag trivdes, hade till och med något att säga, något att tillföra.
De sjöng för mig också.
För jag fyller ju år.
Men jag fick förstås berätta för dem att de hade anledning att sjunga för mig just den här kvällen.
Jag ska ta ett glas vin till.
Innan jag sjunker ihop i en liten hög i soffan framför tv:n och förhoppningsvis somnar fort.
Och jag har styrt upp lite träffar framöver, fått bättre kontakt med några gamla bekanta.
Så det känns rätt bra. Trots allt.
Fick ett tag för mig att jag skulle skriva ett mejl till Belinda K.
Men, nej. Någon måtta får det vara.
Vad är det på tv?
Ja, då sitter man här igen. Slog in lite julklappar, sedan tog orken slut.
Borde städat undan lite efteråt förstås. Men... nä.
Väntar tills den där värktabletten börjar verka.
Och jag borde ha köpt nässprej.
Usch.
Vad blir det av det här nu då?
Och här ligger jag framför tv:n, sömnlös med svidande hals och huvudet fullt av dåliga tankar.
Hur ska jag orka med dagen?
Rätt mycket piggare för en stund sedan
Öh... ont i halsen igen.
Känner inte för att åka på yoga, men det är väl lika bra att jag utnyttjar mina två gånger jag har kvar.
Så det dröjer innan jag kommer hem.
Både i dag och i morgon.
Måste fylla på förrådet av halstabletter.
Skulle behöva städa också.
Puh, senare, senare, senare...
Early morning train
Det sista man önskar sig i svinottan är väl att hamna bredvid en ryckig, hetsig gubbe som bläddrar frenetiskt i Svenska Dagbladet.
Jag hade kunnat ta ett senare tåg.
Men jag visste inte att jag skulle jobba kväll.
Jag såg en jag kände lite som klev på i samma vagn.
Men jag känner mig inte så sugen på kallprat klockan sex på morgonen.
Önskar mest att de släckte alla lampor.
Svart skulle det vara
I dag är det årsdagen för mordet på John Lennon.
Den 8 december 1980.
På gymnasiet hade jag alltid svarta kläder den här dagen.
Baksmällan
Det känns allt bra tomt.
Igen.
Så där som det alltid har gjort.
Efter körkonserten.
Nästan ödsligt.
Det kulminerar.
Och sedan är allt bara. Över.
Redan innan konserten började det svida i halsen.
På vägen hem började jag frysa.
Jag blir sjuk.
Den stora invigningen
Undrar om Leksandbröd-vd:n sitter och morrar nu. Bättre marknadsföring är väl svårt att tänka sig.
Lite speciellt för mig, som har ätit sådant bröd sedan jag fick tänder, att göra ett sådant jobb. På orten där jag har mina fysiska rötter.
Och när jag för en gångs skull får anledning att intervjua Abba-Benny, så handlar det om bröd.
Ja, ja. Nu är det gjort.
Nu ska jag öva mina svaga partier inför julkonserten. För på söndag ska det smälla. Högt.
Biljetterna är slut
Mörkt och kallt. Kallt och mörkt.
Fast så kallt är det ju inte. Man minns väl vintern 2009-2010.
Och jag är så trött.
Fast lite uppspelt, trots allt, för ovanlighetens skull.
Det är ju kul att körens konsert är utsåld. 600 platser. Det är inte illa.
Så det ska bli roligt att öva i kväll, justera och finslipa. Sedan är det inte många ensamma kvällar kvar att öva på.
Och i morgon ska vi livesända tv. Det har jag aldrig gjort.
Så jag håller på att plugga in välformulerade intervjufrågor. Går igenom olika tänkbara scenarier.
Det känns rätt spännande.
På fredag är det Sarahs disputation.
Då ska jag åka till Uppsala. Det blir ju också ett vardagsavbrott.
Dessutom har jag semester hela dagen vilket innebär sovmorgon.
Merrily, merrily
Det var roligt att sjunga tio minuter, lite här och där i stan.
Tänk om man kunde ha gjort det ännu mer. Liksom bara dyka upp lite varstans och sjunga de där fem snabba julsångerna. I olika städer. På lunchen, eller något.
Rätt som det är dyker det upp en julkör, bara sådär.
Det skulle jag vilja göra i stället för att sitta framför en datorskärm utan arbetslust.
