Och det var den 20 december
Det är ändå en lite märklig tid på året.
Om jag vore aning friskare skulle jag tänka mer på det.
Men nu går värktabletterna ur kroppen och feberfrossan börjar göra sig påmind.
Men jag gick i alla fall på fest ett par timmar. Det är jag nöjd med.
Knytkalas. Jag tog med smördegssnittarna med rödlöksmarmelad. De brukar gå åt.
Mycket kulturintellektuella på den där festen. Men jag trivdes, hade till och med något att säga, något att tillföra.
De sjöng för mig också.
För jag fyller ju år.
Men jag fick förstås berätta för dem att de hade anledning att sjunga för mig just den här kvällen.
Jag ska ta ett glas vin till.
Innan jag sjunker ihop i en liten hög i soffan framför tv:n och förhoppningsvis somnar fort.
Och jag har styrt upp lite träffar framöver, fått bättre kontakt med några gamla bekanta.
Så det känns rätt bra. Trots allt.
Fick ett tag för mig att jag skulle skriva ett mejl till Belinda K.
Men, nej. Någon måtta får det vara.
Kommentarer
Trackback