Pinsamma mamman...
...har jag träffat. Hon har skrivit en bok om sig själv. Hon har hånglat med Benny i Abba. Fast det var på 60-talet när Benny var 18 år. Pinsamma mamman eldar med ved, gör starkvin och har en toyboy. Hon går upp halv fem om morgnarna, för att hinna skriva en halvtimme innan tåget går till hennes jobb i Uppsala.
Om jag blir stor ska jag också skriva en bok.
Just nu känner jag mig stressad.
Politiker
Jag hatar att de behandlar mig som ett barn. De nedvärderar mig. Jämför mig med mina föregångare. De säger att de inte har sett mig förut. Minnesslöa och självgoda som de är. De flinar och låtsas vara du och bror med mig. De tror att de vet var de har mig.
Men det är jag som håller i pennan.
Men låt mig sova nån gång då
Fast det går inte. Börjar bli lite väl yr och förvirrad nu. Undrar om det skulle gå bättre att sova på en sån här? Såg den på en utställning en gång. Kanske skulle ha snott den.
Omotivation
Jag har börjat jobba igen. Eller, ska försöka i alla fall. Fast nu sitter jag här med ett märkligt tryck över bröstet. Tillåter mig att bli rädd för telefonen. Lyssnar på Weeping Willows:
"What will happen when I die? Will I pay for all my crimes? Because somteimes I did fail..."
Vill krypa ihop under skrivbordet. Samtidigt växer en ilska – kanske till och med vrede, inuti. Men visst, jag ska vara trevlig mot varenda en i dag. Och i morgon med. För då måste jag vara nyhetschef.
Renoveringsprojekt
Byte av pitchrem (undrar om den verkligen sitter som den ska?) och specialolja i drivaxelns lager. Försökte få ner lite olja i centrumaxeln också. Hoppas, hoppas nu att åbäket går som det ska igen.
De små gröna
Efter nästan en sommars väntan har jag elva stycken sådana här. De växer inte fort precis. Frågan är om de någonsin hinner mogna. Eller om man kan äta dem gröna.
Nu har jag börjat
Det är inte optimalt att spela in i en lägenhet. Men det får väl bli som det kan. En virveltrumma, inlindad i en handduk, en mikrofon och så sjukt mycket delay. En tamburin tillsammans med det. Tycker det låter rätt lustigt faktiskt.
Ja, va fan
- Jag gillar sprit, sa M.H. en gång när vi satt i det lilla fyrkantiga köket på Allerton Road.
Vi hade inte bott där så länge och var liksom kastade in i varandras verkligheter. Men hon sträckte fram glaset och sa:
- Vill få!
Jag tänker likadant nu när söndagen snart ska övergå i måndag. Det kan bli mitt livs hittills meningslösaste semestervecka, så det är ju lika bra att korka upp. Fan, jag har ju båtvodka i skafferiet. Bilen har havererat så körkortet kan man ju lägga i byrålådan. Jag ska tjata för att få någon att besöka mig. Kanske jag borde ta en meningslös buss mot någonstans - det är ju trots allt billigare än tåget. Men den överhängande risken är ändå att jag blir kvar här. I Falun. Kommer jag någonsin känna mig hemma här?
Galenskap
In i diman igen. Det känns lite så. På med hörlurarna. Stänga ute, stänga av verkligheten. Dessvärre har jag glömt ett mikstativ och ännu mer dessvärre en miksladd. Får börja morgondagen med ett besök i musikaffären. Sedan ska jag spela in så gott det nu går i den här lägenheten som jag är kommer att vara fjättrad i. Och jag kommer att bli verklighetsfrånvänd, världsfrånvänd. Det kommer att bli en sång som jag inte gillar.
Men vad ska jag annars göra? Låta ensamhet och uttråkning dra mig neråt?
Återvändning
Känns som att jag flackar omkring. Planlöst. Nu ska jag åka hem. Hem? Jo, för jag är folkbokförd där. Åh, så konstigt allting är i dag.
Jag har planerat ett stopp i Hedemora på vägen. För att stilla saknaden...
Färden går mot Östersjön
Det klarnar upp. Men inte i mitt huvud. Där är det fortfarande disigt, kvavt och oroligt. Känner mig mycket, mycket ensam. Alla har gett sig av utom jag.
Snart är det bara sju timmar kvar tills jag ska vara på Finlandsbåten. Då kommer det att förändras. Kanske.
Allt är så rastlöst nu. Och hela jag har blivit fylld av saknad och längtan.
Färden går mot sydost
Nu bär det av. Har recept i fickan, så på vägen mot dit jag ska behöver jag en bra grönsaksaffär. Och ett systembolag. Ska skynda mig lite så jag hinner före min syster.
Det ska bli festival i morgon. Där spelar de nästan bara gammal metal. Egentligen undrar jag vad jag ska där och göra, bland en massa hårdrockare.
Fröken Tvärsemot och semestern
Visst finns det en typ som kallas Fröken Tvärsemot? Hon skulle kunna vara jag.
Semester. Aldrig har väl det ordet känts så uttjatat. Folk har räknat ner dagar, timmar och skrivit så här : ) och så här : D på facebook.
Orkar inte se mer semesterbilder nu.
Så mycket tjat om semester.
Men nu ska jag ha semester.
Känner inte för det. "Åh, åh, jag vill inte va som alla andra, för jag vill va mig själv".
Tänker på alla som inte har någon semester. Det brukade vara jag förut.
Skulle det inte vara fint att göra tvärtom? Vara ledig på vintern i stället. Man vill ju inte bli nån stereotyp.
Ta bort från bekantskapskrets
Fantasilöshet. Nedlåtande veta bäst-attityd. Inskränkthet och ouppmärksamhet. Kategoriserande och regelskapande (jag vet, det skulle kunna vara en hemul). Snälla, snälla, snälla... låt mig aldrig bli så!
För då kommer jag inte att kunna umgås med mig själv heller.
Den minsta jag haft (fast det står VOX på den : ) ! )
Ja, ska man spela elgitarr i vardagsrummet är det bra att skaffa något mycket, mycket litet. Något som inte kan reta upp några av grannarna man på sin höjd hälsar på i trappen.
Hästkonster
Bodils minicirkus var och förblir legendarisk. Det måste man väl ändå konstatera efter att ha sett Linda & the ministars i Säterdalen. Men en fin liten häst var med i alla fall. Han hette Uffe.
Och i och med det här har jag jobbat färdigt för den här helgen.
