abrovink

En ny statsminister i dag. Det var ju som förväntat. 

Men Centern kommer att rösta nej till budgeten. Den budget de själva varit med om att ta fram. 

Miljöpartiet blir så sura för det att de hoppar av regeringen?

I så fall blir det många nya ministrar. 

Har ont överallt i dag. Känner mina hjärtslag under tröjan. Om en och en halv vecka ska jag vara fullt arbetsför. 

Jag har inte blivit bättre på en månad. Det står still. På söndag kväll måste jag vara i tillräcklig form för att stå och frysa några timmar i replokalen. 

Det svänger om Sam & Dave. Deras hårda röster, så mycket attack. Tolv föredömligt korta låtar. Alla klockar in under tre minuter. 

Tio år senare görs inte sådana skivor längre. Det är fluffigare 1976. Mer stråkar och återhållsammare blås. Extra slagverk, syntslingor och basen markerar inte längre taktslagen lika självklart. Young hearts run free. 

I dag var jag på mitt gamla jobb och lämnade tillbaka dator och telefon. Träffade chefen och två andra. Trivsamt ställe att vara på. Saknar den där arbetskamratskapen. 

Jag skulle lätt jobba kvar om jag fick möjligheten. 

Nu måste jag snart börja söka andra jobb i stället. Känns ju inte som att det blivit lättare direkt. Tvärtom. Jag behöver nog utbilda mig. Bara jag väljer rätt så jag inte står där lika arbetslös som innan. 

Jag skulle behöva bli frisk. Det går knappast att dölja i längden. Och vem anställer någon som har ont i magen. 

Men tre personer sa att skägg passar mig. Kanske jag låter bli att raka mig. Jag börjar vänja mig vid att det grånar. Och jag ser så många yngre än jag som är ännu gråare. 

Törst. 

Går att släcka för stunden. 

Dagarna försvinner så fort. 

Trots att jag inte tycker att jag gör något. 

Tiden tar vägen någonstans ändå. 

Bäst är de tidiga morgnarna. 

I soffan, framför tv:n, i väntan på att tabletterna ska lindra smärtan i magen. 

Isbitar i glaset som ska släcka törsten. 

Innan den andra törsten ens blivit tydlig. 

Törst efter något annat. 

Innehåll för dagen, något att hänga upp tiden på. 

Men tiden går så fort att jag inte ens hinner att ha tråkigt. 

Trött, så trött hela tiden, orkeslösheten lägger sig över, som en tjock väv. 

Efteråt känns det tomt, den där längtan är fortfarande kvar. 

Det blev inte av något i dag heller.