abrovink

Sommaren känns långt borta. Särskilt varmt är det inte. 

Fast vad gör väl det för mig. Jag sitter ju ändå bara inne och jobbar. Orkar fortfarande nästan inte göra någonting. Ont i magen, yr i huvudet, matt och ständigt sömnig. 

Prima liv. 

Lika bra att hålla sig inne. Smittspridningen här är väl snudd på högst i Europa. I morgon är det en vecka sedan jag fick första vaccindosen. Då ska kroppen ha hunnit komma igång så att det åtminstone finns lite skydd. 

Om ett par veckor ska jag börja gå på läkarbesök igen. Först till Hemostascentrum för att kolla hur blodet flyter. Sedan återbesök hos kirurgen för att få besked om de vill göra något inuti min mage. Ska väl boka blodtryckskoll på vårdcentralen också. Håhåjaja. 

Efter fem nätter i en sjukhussäng, ständigt påpassad med provtagningar, byte av dropp, morfindoser, pillermuggar, sporadisk slummer, så borde jag kunna sova när jag kommer hem. 

Men nä. Att det ska vara så svårt ändå. 

Slangarna är utbytta mot en kasse mediciner. Ingen som väcker mig mitt i nätterna för att sticka mig i fingret eller kolla blodtryck. Inget störande alls. Det borde gå tycker jag. 

I morgon ska jag börja jobba igen. Skulle vara skönt att vara lite utsövd när jag sätter mig vid datorn. 

Jag brukar aldrig spy. Och aldrig har jag spytt så det ser ut som att spola rosten ur en gammal kran. Massa blod. Kom till akuten. Hamnade på kirurgavdelningen, tarmsjukdomar. Danderyds sjukhus. Det är ruskigt varmt här. 

Ingen aning om vad de ska göra med mig nu. 

Fick beröm av sköterskan efter kissprov med efterföljande skanning av urinblåsan. Bara 5ml kvar! Det är inte många som får ut så mycket. Något som fungerade bra i alla fall. 

Fick morfin och anti- illamående när jag kom. Fast jag egentligen inte hade så ont, bara typ brutal hicka. Sedan dropp och B-vitamin. Jag ska tydligen tömma två droppåsar till. Har inte ens kommit till halva första. Så det lär ju ta ett tag. Låg med EKG i flera timmar. Jag skulle vilja åka hem. Jag behöver inte rullas omkring på bår eller skjutsas i rullstol. Jag kan gå. Det får bli renlevnadsliv för mig framöver. 

Om en timme ska jag vara på jobbet igen. Det blir ovant. Och drygt att få börja ägna dagen till att kvittera ut dator (om den nu har kommit), få något tillfälligt passerkort, inloggningsuppgifter, har jag ens någon mejl?

Chefen är förkyld, så det är en annan som får förbarma sig över mig. Men honom känner jag. 

Doktorn ringde klockan 08.00. Vem ringer så dags, tänkte jag. 

Frågade hur jag mådde, om det blivit någon förändring. I alla fall inte sämre. Men. Inte bra. 

Han tyckte att jag skulle komma på ny undersökning och provtagning 14.15. 

Men det går ju inte i dag. Så vi kom överens om att jag kör vidare med pulvret några dagar till. Blir det ingen förbättring så hör jag av mig.

Har funderat på hur jag ska orka jobba i det här tillståndet. Hoppas att magen slutar krångla. Visserligen en snäll doktor. Men jag vill inte behöva träffa honom igen.