abrovink

Ännu en kusin har gått ut gymnasiet. 

På mottagningen i går pratade hennes pappas kompisar om förestående pension. 

Alltså, min morbror och hans gelikar, var ju ungdomsgenerationen när jag växte upp. 

Det säger ju en del om hur gammal jag själv börjar bli. 

Fast det känns som att jag plötsligt har en jobbkarriär som knappt hunnit börja. 

Nåväl, en intervju till i morgon förmiddag. 

Och om inte telefonintervjun i morse gick alltför dåligt, så blir det kanske en till nästa vecka. 

Rätt jobbigt faktiskt. Att aldrig få komm i mål.