Åh fan också

Råkade nog slumra till i mitt sjukdomstillstånd. Märkte inte att telefonen vibrerade, trots att den låg på nattduksbordet. 
Men ljudet kan ha dränkts i det från  gräsklipparen utanför. 
Jessica, min rekryterare. 
Jag ringde tillbaka, det hade ju bara gått sju minuter. Hon svarade inte och ringde inte upp igen. 
Det kan ju knappast vara ett gott tecken. Jag antar att hon ringer i morgon igen och berättar att jag förlorat matchen om ännu ett jobb. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0