abrovink

010-nummer. En myndighet. Jag svarade. 

Det var Kronofogden. 

Förra någon vecka sedan fick jag ett brev därifrån också. 

Då gällde det ett skadeståndskrav, om jag ville förlänga det. För det är en typ som är skyldig mig pengar, sedan mer än tio år. Men han har skulder till staten och det går före. Så jag lär väl aldrig få mina pengar. Men fortsätta att kräva dem kan jag ju göra. 

I morse var det inte heller så farligt. De frågade om jag ville komma på anställningsintervju. Jag hade en intressant profil, sa hon som ringde. 

Det är ju smickrande, så jag sa ja tack. 

Men det är inte förrän den 5 mars. Så jag behöver inte fundera så mycket på det där just nu. 

Ja, nu är inkomstförsäkringen förbrukad. A-kassan nere på miniminivå. Så hädanefter kommer jag oundvikligen att gå back varje månad. 

Underligt system. För vad jag förstår så har jag ju jobbat tillräckligt för att få en ny a-kassaperiod och ny inkomstförsäkring. 

Men jag måste göra slut på den gamla perioden först. Och sedan börja om, med en ny karensvecka utan ersättning, för att sedan starta på nytt. Då kan jag få månaden att gå ihop igen. 

Numera har Sverige den sämsta a-kassan i Norden. Nästan den sämsta a-kassan i hela EU. Ulf Kristersson vill sänka den ännu mer. Han påstår att det kommer att motivera oss latmaskar att bli mer benägna att söka jobb. 

Det är så sjukt med den där byråkratin kring försäkringarna som alla ska betala till varje månad. I stället för att lägga alla resurserna på kontroll kunde det väl vara vettigt att hjälpa människor ut i arbetslivet?

Och i Riksdagen sitter pamparna som själva bestämt sin lön. 

Den är bra stor den där. Fick lov att köpa största ramen de hade på Clas Ohlson. 14 % alla hjärtans dag-rabatt och en bonuscheck på 30 kronor fick ner summan lite i alla fall. 

Undrar var den ska hänga bara. 

Snurrig i huvudet och hjärtklappning efter en jobbsökarförmiddag framför datorn. 

Så nu borde jag gå ut. Om jag inte hade så jävla ont i högerfoten. 

Jag tänker knappast gå ner till stan. Får väl åka bil någonstans. 

Fyra grader varmt och vattenpölar. Vintern försvinner fort nu. 

Jag lever på sådant som finns i frysen. Ändå kan jag inte låta bli att handla något varje dag. Måste liksom ut, ha något ärende. Blir ju alldeles konstigt annars, bara se väggar omkring sig. 

Tåg i flera timmar mot snön och kylan, lokaltrafik som går på halvfart och plogbilar som inte hinner med. 

Och när jag till slut kommer hem, lär det vara minst lika mycket snö och 20 gader kallt. 

Det liksom kryper i mig. Inkomstförsäkringen krånglar och jag har inget jobb. 

Mycket mer stressande nu än det var förut. 

Framtiden är diffus.