abrovink

Var på klassträff med HS3b. Jag saknar dem nu. Vi klarade inte uppdraget i Escape-room. Åt middag på Supper. Sydamerikanskt med många smårätter. Sedan var hotellbarer, hotellbarer och där det nu fanns plats en lönehelg. 

Nu är det vardag med skypemöten och telefonklotter. En månad till på myndigheten. Sedan är det nog slut. Fast så lät det i och för sig i början av förra veckan också. Skulle vara skönt om jag hittade ett annat jobb. Som är mer varaktigt. Och bättre betalt.

En dag med ansiktet mot episerver. Ögonen är grumliga och jag har hjärtklappning. 

Det är faktiskt inget vidare att jobba "online". Publicera grejer och göra sidor on-demand. 

Även sådant som inte är bra, en del grejer är ofullständiga, vilket kräver en massa kontaktande hit och dit. Och alla är ute i sista minuten hela tiden. 

Skönt att det har blivit fredag eftermiddag. 

Snart mot Stockholm och klassträff med några av oss som inte sett varandra sedan 18-årsåldern förra året. Blir det lika bra den här gången med så gissar jag att det kommer att bli en årlig tradition. 

Åh så rastlös jag kommer att bli av att behöva köra hela vägen dit. 

Men dålig sömn också, riktigt dålig. 

Jag var så sjukt o-partysugen och det vände inte, trots att jag drack och drack. 

Till slut smög jag från partyt. Tog med mig mina nyköpta skivor från skivbörsen som stänger när fastighetsägaren höjer hyran (fast den öppnar igen i Åselby centrum).   

Party hos Odd Fellow som brukligt. 

Och festgruppen hade gjort en dukning med lönnlöv och kastanjer. Sedan trashade vi alltihop. 

Jag tog en buss. En chaufför som verkade vilja vara någon annanstans. Kanske i Göteborg. Av hans dialekt att döma. 

Otrevlig mot alla. 

Han missade att stanna vid en hållplats längs motorvägen (och tjejerna i övre tonåren protesterade högljutt). 

"Vad tycker ni jag ska göra då?", undrade han surt. 

VÄND!

För tjejen som skulle kliva av kunde lika gärna göra det på andra sidan vägen, det finns ju gångtunnlar liksom. 

Hon tackade artigt och belevat för att han gjorde sig besväret när hon steg av. 

Men surgubben vid ratten beklagade att vi nu blivit (kanske 2-3 minuter sena) på grund av att den lilla **** inte kunde bemöda sig att gå en kilometer extra. På en oupplyst väg vid midnatt. 

Han sa inga fula ord. Men det gick att misstänka vad han tänkte. 

Han var omotiverat otrevlig vid slutstationen också. Hejdå, hoppas det dröjer innan jag åker med Dakatrafik igen. 

Jag gick min hatväg uppför backarna. Fast den är bättre när det inte är någon trafik. 

På Trotzgatan finns det som var Sveriges första systembolag. Nu är det bara skylten kvar, men det var här för ungefär 150 år sedan som det som skulle bli Sveriges kanske mest betydelsefulla butikskedja startade. 

Jag hade öl kvar i ryggsäcken. Öppnade en när jag kom hem. Den smakade bubbelgum. Dyr och skitäcklig. 

Jag behöver städa i mitt vardagsrum. 

Ja, inte bara där. Men det är ju där jag håller till mest. 

Och jag skulle börja beta av min lista på jobb jag skulle söka. Är uppe i 13 nu. Men jag skjuter upp det också tills i morgon. Skyller på att jag höll på att laga mat så länge 

Jag behöver i alla fall inte köpa lunch på jobbet i morgon. 

Åh, hjälp. Färjerederiet äter upp mig. 

Det var det här de varnade mig för. De dränker mig i jobb som jag egentligen inte ska göra. 

Och jag som har sökt jobb där till och med. 

För här har jag ju bara tre och en halv vecka kvar. 

Men jag får mycket beröm av dem visserligen. CEO:s och chefer från andra myndigheter kommenterar på linkedin att miljösidorna som jag gjort är fina. Färjerederiets HR- avdelning vill kopiera mitt upplägg och vill ha min hjälp. 

Jag har ju annat att jobba med också!

Men tre veckor... jag tror jag bara säger ja och okej till allt. Ingen idé att krångla med något nu. Sedan får någon annan ta över. 

 Mötesdag i dag. Skype. Då blir det mycket telefonklotter. 

Typiskt, jag la ner en massa tid på problemlösningstest och personlighetstest i önödan. Inte kallad på intervju till det där andra jobbet!

Problemlösningstestet gick helt okej, det såg jag ju. 

Det är alltid det andra som ställer till det.Har  stupat på det förr. Undrar om jag skulle testa att svara precis tvärtom någon gång. 

I Asien blir sådana som jag chefer. Introverta anses vara de dugligaste företagsledarna där. 

Jag kan tänka mig att 60-70 personer sökte det där jobbet. Kanske tio tas ut för ett test... och tre kallas på intervju.

Tidigare hade jag ingen erfarenhet. Men, det har jag nu! Därför borde jag vara en av de dem. 

Dörren på myndigheten står väl i och för sig lite på glänt. Men den här perioden är slut om fyra veckor. 

Så det blir: hej, hej Arbetsförmedlingen, nu är jag här igen. Meddela min kära A-kassa, så börjar jag fylla i era aktivitetsrapporter.