Han blev aldrig någon hockeyhjälte
Ah, hade lilsom missat att det är afton i dag. Och röd dag i morgon. Skumt, jag brukar ha koll på sådant.
Men jag känner mig ovanligt förvirrad. Inte minst känslomässigt.
Det är TV-pucken på tv. Det fyller 60 år.
Nikke Ström berättade för mig att han blev uttagen i Värmlands TV-pucklag i mitten av 60-talet - med villkoret att han klippte håret.
Fuck you, tänkte Nikke och slutade tvärt med hockeyn och ägnade sig helt åt musiken i stället. Trots att han säger att han var en bättre hockeyspelare än basist. Så han säger att det var misiken, eller om det rent sv var bluesen, som räddade honom från
idrotten.
Men vilken cool basist. Och från Degerfors. Där bor två andra genuint trevliga musker jag träffat på, som skrivit både melodifestivalvinnare, turnerat med ett av de första Abba-tributebanden och haft en listetta på 90-talet som fortfarande är ihågkommen.
Nikke är av de trevligaste artister jag intervjuat och som kan berätta med humor och allvar på samma gång.
Sist jag såg och hörde honom var när han spelade med Nynningen i Falun för någon månad sedan.
Ulf Dageby har petat Nikke från senaste Nationalteaterns rockorkester-turné.
Nikke blev inte ens tillfrågad, trots att han alltid varit med från the very beginning.
Jag började tycka sämre om Ulf Dageby efter det. För det är inte ens han som skrivit de mest klassiska Nationalteaterlåtarna.
Det gjorde Anders Melander.
Kommentarer
Trackback
