abrovink

I dag skulle man ha varit i Köpenhamn.

Paul spelar där i kväll. 

Jag kunde ju hängt med Michelle och de där från Beatles-gruppen kanske. 

Men det är så långt till Danmark härifrån. 

Kan man heta så, undrade jag? 

Jodå, han är tydligen trafikplanerare i Stockholm. Finns uttalande i SvD om järnvägskaos. 

Alltid kul att läsa intern kritik i kommentarer på intranätet. 

Nu blir det inte så mycket mer intranät för mig dock. I morgon lämnar jag in mitt passerkort och går hem. 

På jobbet är det Black Friday på en torsdag (så få som jobbar fredagar på myndigheten. 

På jobbet innebär Black Friday frosseri i lakrits. 

Knytkalas som säkert står kvar i morgon också. 

Fast nu har jag ont i magen. Och det är inte bra att äta lakrits när man har högt blodtryck. 

Onlineredaktör i dag igen. Med en som sitter 25 mil härifrån. 

Vissa som dumpar saker till oss är inte så roliga att ha att göra med. 

De kunde gott ha lite mer respekt för vårat arbete och våran arbetssituation. 

De som alltid är ute i sista minuten, ska ha det utfört genast och lämnar ofullständigt material.

Setterblad. 

Jösses vad priserna går upp. 

Över en miljon sedan jag köpte den där lägenheten för nio år sedan. 

Och då sa mäklaren att priset var i överkant. 

Måste ju vara mitt bästa köp någonsin. 

Och jag fantiserar om att flytta. 

Om jag får ett jobb någon annanstans. 

Det är ju inte så bra att gå så här med korta kontrakt och dåligt betalt. 

Men det var dåligt med napp på de jobbkrokar jag la ut den här gången. 

Nu lär det väl inte bli så många fler annonser innan nyår. 

Men jag känner mig ovanligt förvirrad. Inte minst känslomässigt. 

Det är TV-pucken på tv. Det fyller 60 år. 

Nikke Ström berättade för mig att han blev uttagen i Värmlands TV-pucklag i mitten av 60-talet - med villkoret att han klippte håret. 

Fuck you, tänkte Nikke och slutade tvärt med hockeyn och ägnade sig helt åt musiken i stället. Trots att han säger att han var en bättre hockeyspelare än basist. Så han säger att det var misiken, eller om det rent sv var bluesen, som räddade honom från idrotten. 

Men vilken cool basist. Och från Degerfors. Där bor två andra genuint trevliga musker jag träffat på, som skrivit både melodifestivalvinnare, turnerat med ett av de första Abba-tributebanden och haft en listetta på 90-talet som fortfarande är ihågkommen. 

Nikke är av de trevligaste artister jag intervjuat och som kan berätta med humor och allvar på samma gång. 

Sist jag såg och hörde honom var när han spelade med Nynningen i Falun för någon månad sedan. 

Ulf Dageby har petat Nikke från senaste Nationalteaterns rockorkester-turné. 

Nikke blev inte ens tillfrågad, trots att han alltid varit med från the very beginning. 

Jag började tycka sämre om Ulf Dageby efter det. För det är inte ens han som skrivit de mest klassiska Nationalteaterlåtarna. 

Det gjorde Anders Melander.