Va fan är det som händer!?
Ingen vill ju ha mig någonstans.
Men så plötsligt börjar det ringa...
Det var ju redan klart att jag skulle till Arbetaren på intervju på onsdag.
I morse pratade jag med Bemannia om tvåmånadersprojektet på Trafikverket. Efter lite konsultation med sin chef ringde hon, Linda; tillbaka och sa att de tyckte att jag hade en så pass intressant profil att de tänkte hoppa över ett steg i rekryteringen (en skype-intervju som fick mig att ilsnabbt ladda ner skype) och presentera mig direkt för Trafikverket i eftermiddag. Antagligen blir det en intervju i början av nästa vecka.
Och just som jag skulle gå och... ja, vad var det jag skulle göra egentligen?.. så ringer telefonen. Någon som presenterar sig som Henrik någonting och ringer angående jobbet som kommunikatör på RBU, Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar. "Vi vill helst träffa dig så snart som möjligt, går det bra redan på måndag 09.30?".
Ja, vad ska jag säga... det är väl bara att dra direkt från körövningen på söndag kväll...
Och så tillbaka till Borlänge och Trafikverket kanske... och sedan till Stockholm och Arbetaren.
Jösses! Visst har jag hört hur de talat om ketchupeffekten på Trygghetsrådet. Men att det skulle hända mig och just nu, helt plötsligt, hade jag knappast räknat med.
Kan det vara den där sista Poppius-kursen som fick cv:t att nå över kanten? Något annat kan jag inte komma på.
Kommentarer
Trackback
