Tiden bara går
Två gånger har jag inte hunnit gå upp till förbundet för att förnya presskortet på grund av tågförseningar. Blir väl tvungen att åka tidigare då.
Och på förbundet tog processen fem minuter.
Så nu får jag sitta och vänta på centralen i över en timme. Orkar inte gå omkring med packning.
Här stinker det av utspillt kaffe och fimpade cigaretter. Överparfymerade kvinnor som har volymen på max när de tittar på filmklipp i telefonen.
Sådana här tisdagar är värdelösa. En massa åkande, tågbyten, väntetid, gå hem, hinna vara hemma två timmar, sedan åka till kören, åka hem, natt, sömnlös, morgon utan anbitioner.
Ta mig bort härifrån
Det är outhärdligt tråkigt.
Totalt less på snön som ligger i drivor och sticker mig i ögonen och fastnar på mig när jag går ut.
Trött på hala uppförsbackar, även fast det är bra träning.
Utled på galna grannen som förföljer mig upp för trappen och börjar uppträda aggressivt. Samt att han i går stod ute och ryckte i en jävla bildörr fast det var tio grader kallt och klockan närmade sig midnatt.
Ligger och stirrar i taket för att jag inte lyckas motivera mig att öva körstämmor, trots att jag måste kunna dem i kväll.
Har bara ingen lust.
Och A-kassaperioden, den blir allt kortare.
Sökte fem jobb i går, men vet ju hur det brukar bli.
Nästa vecka får det bli sommarjobbssök på väl utvalda tidningar. Plus en ny omgång marknadsföringsbrev.
Nu ska de flytta hela MTM till Malmö. Jag brukar kolla lediga tjänster där för att Jesper jobbar där. Och en spännande presumtiv internetdejt, som stannade på mejlstadiet, för att Sanna kom emellan.
Men nu kan jag radera den sidan.
Jag borde inte bo här längre. Det finns inget kvar för mig. Det är liksom klart nu.
Allt blir bättre när man flyttar! En liten stund i alla fall.
Mycket fritid blir det...
Det snöar oavbrutet för tredje dygnet i rad.
Jag har helt kommit av mig i min ambition att träna hjärnan.
Så i dag gick jag ut.
Oj vad det tog emot i uppförsbackarna. Är det verkligen så illa?
Läste ett recept på vegansk bönsalsa i en annons från tacobaren. Krossade tomater, slemmiga kidney-beans på burk...
Det verkade inte så gott.
Och jag har ju tid. Så en bättre variant
Jag kokade svarta bönor i stället.
Och ugnsbakade tomater, zucchini, gul lök, vitlök och rostade en röd paprika...
Mix, mix...
En liten sallad med gurka och stjälkselleri kryddad med salt, socker, vitpeppar och sumak..
...koka matvete i grönsaksbuljong.
Och så in i ett så kallat "orientaliskt bröd" (två
paket för 15 kronor), snabbstekt i olivola och strösslat med riven Svecia och oregano.
Ser ju ut som ett monster.
Ja, ja. Välsmakande, men inte så pass att det var värt besväret.
De tre-fyra kvarvarande portionerna får väl åka in i frysen.
Har du hälsan och mår bra?
Bestämde mig för en hälsosammare livsstil. Får väl se hur länge det varar. Jag har ju ingen disciplin.
Kom hem med ett försenat tåg, efter en dryg vecka. De trötta grönsakerna i kylskåpet blev ju en stadig linssoppa. Bra så, för månadens budget är i princip förbrukad.
Sedan blir det körsång, också mycket hälsosamt.
Men i morgon då? Och på torsdag. När jag är så rastlös om dagarna att det känns som att jag ska gå isär.
Jo jag kommer säkert att träna i morgon på något sätt, för det har jag liksom laddar upp för.
Men sedan då?
Jag har säkert rester i frysen som räcker veckan ut. Fast jag kommer förstås att handla annat. Med tanke på hur magen känns nuförtiden, borde jag nog hålla mig till grönsaker.
Men kvällarna, de fruktansvärda kvällarna.
Kan ju gå på bio. En gång kanske.
Inte köpa vin, inte köpa öl, men så kommer det förstås att bli. I alla fall när helgen kommer.
Jag skulle verkligen behöva ett jobb nu, så jag slapp umgås så mycket med mig själv.
Föll på målsnöret den här veckan också. Det stod mellan mig och en till.
Det blev inte jag.
Alltså, jag är ju bäst - hur kan ni undgå att märka det
Tredje gången gillt då.
Jag får väl försöka se det som en framgång oavsett.
Ansökan föll dem i smaken, telefonintervjun var till belåtenhet, jag har gjort personlighetstest och problemlösningstest.
Jag kanske har kanske kommit halvvägs...
Och i morse hade jag en annan telefonintervju, så vem vet... kanske jag får bespetsa mig på ett möte till. Bra med lite rutin.
Fast roligt är det definitivt inte.
Stadspromenaden
Sankt Göran.
Var på vandring i Gamla Stan och fick höra skvaller om kungligheter och deras fruar.
Karl XI som var 160 lång och vägde lika många kilo. Det var status att se ut som ett klot.
Karl XII vilken är den enda kung som lyckats tappa sin krona innan han blev krönt.
Katarina Stenbock som gifte sig med Gustav Vasa som 16-åring. Gustav själv var i 60-årsåldern och kallades Kung Gösta.
Dårar allihop.
Den enda som tycks ha varit lite smartare är drottning Kristina. Men hon konverterade till katolicismen och fick avsäga sig kronan.
En handbollslegendar var med på vandringen också. En mycket lång man.
