Hektiskt är det...
De här körrepetitionerna varje kväll kör ju slut på en. Puh. Skönt att vi är lediga just den här kvällen. För i morgon är det premiär. Slutsålt två föreställningar och den tredje är halvfylld. Så bra brukar det inte gå. Men, helsida i tidningen i dag, som gick ut till alla hushåll i Borlänge, direktsändning i radion i förrgår... marknadsföring på kommunens ljustavlor vid riksvägen... det drar!
Och samtidigt är det ett nytt jobb att sköta som inte heller går att göra med vänsterhanden, när precis allt är nytt och det blir nytt varje dag.
Men det är trivsamt. Jag pratade med en om blockflöjt och spelboken "Hej sa Petronella" i dag.
"Men hur gammal är du egentligen!", utbrast hon.
Det visade sig att vi var födda samma år. Därför har vi en del gemensamma referenser. Fast hon trodde ju att jag var 35, eller något. Det var såklart smickrande.
Åh, nu måste jag kolla igenom filmen från genrepet, nöta in några textrader som jag missade och sedan tror jag att jag kollapsar i soffan. Fredagens arbetsdag blir väl mest en transportsträcka mot premiärkvällen.
Och samtidigt är det ett nytt jobb att sköta som inte heller går att göra med vänsterhanden, när precis allt är nytt och det blir nytt varje dag.
Men det är trivsamt. Jag pratade med en om blockflöjt och spelboken "Hej sa Petronella" i dag.
"Men hur gammal är du egentligen!", utbrast hon.
Det visade sig att vi var födda samma år. Därför har vi en del gemensamma referenser. Fast hon trodde ju att jag var 35, eller något. Det var såklart smickrande.
Åh, nu måste jag kolla igenom filmen från genrepet, nöta in några textrader som jag missade och sedan tror jag att jag kollapsar i soffan. Fredagens arbetsdag blir väl mest en transportsträcka mot premiärkvällen.
Livet på myndigheten
Drygt en halv arbetsvecka avklarad. Så rörigt allt är. När man är en liten atom i en myndighet med 7 000 anställda. Undrar hur många av dem som jobbar i Borlänge? Några finns i Solna, Göteborg, Eskilstuna, Gävle, Kristianstad, Luleå... och vad var det
nu?
Men man vänjer sig väl.
Tröttheten som inte vill försvinna
Snön smälter hastigt i tiogradig värme. Det gäller att hålla sig i lutningar för att inte behöva klafsa i leriga pölar.
Och jag bor ju högst upp, så det är lia bra att hålla sig hemma.
Jag skulle gjort en massa saker i dag, tänkte jag. Fast jag är så oförklarligt trött att jag knappt orkar hålla upp ögonen.
Märkligt är det.
Och ljuset ute är alldeles för starkt.
Men det är vindstilla och sommarvarmt om man sitter stilla i solskenet.
Om jag går hem nu kommer jag bara att lägga mig i soffan och blunda.
Så jag måste komma på något som gör att jag kvicknar till.
Inte gå till Lugnet, det är för blött. Inte gå ner till stan för jag vill inte synas bland många människor. Och så tänker jag på att det är jobbigt att först gå upp för Fängelsebacken och sedan upp för Hans Järtas väg.
Fast lunchen är över. Kanske det inte är så mycket folk på gatorna ändå.
Ett kontrakt
Jaha, nu ska jag bli konsult. Uthyrd av ett bemanningsbolag till Trafikverket. Kontrakt i två månader, timlön och två veckors ömsesidig uppsägningstid.
Anställningstrygghet? Ha, ha, det gäller inte dig. Men jag kommer på banan igen.
Slipper rapportera till Arbetsförmedlingen och A-kassan en stund.
Förhoppningsvis är det dessutom ett roligt jobb.
Nu har jag en vecka på mig att fixa vardagsbestyr.
