abrovink

Så kan jag inte ha det. 

Det var körrepetition hos mig i kväll. 

Hela basstämman, sånär som på en. 

Så jag behövde storstäda. Därför blev bordet lite av en organiserad avstjälpningsplats. 

Men i går tog den märkliga förkylningen ett omtag och jag blev febertöcknig och tog mig knappt mellan soffan och sängen. 

I morse klev jag upp efter en sömntablettsnatt och inplanerade doser med ipren. 

Så jag orkade städa. Har svettats som en häst hela dagen. 

Inte sjunga dock, för rösten är som förra torsdagen. 

Jag behövde åka och köpa bröd och smör (har ju aldrig smör hemma annars) till fikapausen. 

Gick in på bolaget också. För att jag har så dålig karaktär. Bara för att jag mår lite bättre. Och inte behöver kliva upp tidigt i morgon. 

Det är bra med heldagsrep på lördag och söndag. De kommer att bli outhärdliga (särskilt söndagen som uteslutande handlar om koreografi) om jag är osövd, alkoholtärd och nervig. Så då blir det enklare att låta bli. Trots att det är helg. 

Ska söka några jobb i morgon. Det får bli mitt beting. Och laga mat efter något recept. Sortera lite grejer. Nu när det är städat och läge att organisera. 

Något skriker i mig att jag måste flytta härifrån, att jag behöver lämna det här. 

Något annat talar lugnt och sansat om att jag borde försöka ta vara på möjligheter och hitta nya vägar här, där jag bor och finns. 

För jag har sannerligen inte gjort särskilt mycket anspråk, eller försökt att ta för mig. 

Det skulle förstås bli samma visa om jag hamnade någon annanstans. 

Svårt att välja vilken röst som låter behagligast. 

Men jag funderar vidare i morgon. 

De sa att jag hade fint hemma. Att det var trivsamt. Att det var befriande med rejäl takhöjd. 

Ja, jag har då aldrig bott i en bättre lägenhet. Det skulle bli sämre om jag flyttade tillbaka "hemåt". Men kanske det är värt det ändå...