Christiane
Vet inte varför. Men jag har alltid varit fascinerad av berättelser, filmer och hårda fakta om missbrukare. Det började tidigt i mellanstadiet. På Sollentuna bibliotek plöjde jag större delen av ohi-hyllan, som på den tiden hade rubriken "nykterhetsfrågan".
Jag såg den tyska filmen om Christiane F med Bowie-soundtrack på tv när jag var i hennes ålder. Kanske det var 1984. På den tiden det fortfarande gick att bli kär i en filmkaraktär.
Jag har aldrig någonsin velat se om den filmen igen.
Men nu gör jag det. Köpta den på Tradera för 19 kronor. För jag har glömt en del.
Fast jag jag vet. Det är ungefär (fast inte riktigt lika illa) som Lilja 4ever.
Det är åt helvete när det börjar. Sedan blir det bara värre.
Kommentarer
Trackback
