Hatar att söka jobb
Det här med att läsa jobbannonser... vem är det som skriver dem egentligen?
Kanslisvenska kan jag, efter att ha läst myndigheters handlingar i 15 år.
Men det där klyschiga, allmäna bransch-lingot, gör mig nästan skrattfärdig.
Ett företag som önskar någon som ska sköta deras externa och interna kommunikation; tala och skriva till människor, på ett lättförståeligt och intresseväckande sätt, utformar sin jävla jobbannons så här till exempel: "tjänsten ställer stora krav på strategisk kompetens i kombination med operativ förmåga".
Okej, jag fattar att jag ska kunna planera mina egna jobb och sedan kunna utföra dem själv.
Men hela annonsen är skriven på samma usla svenska, så är det någon av deras nuvarande kommunikatörer som är författaren så känner jag mest bara uppgivenhet.
Blä, vet inte om jag vill ha något jobb. Men jag måste.
Kanske jag skulle förverkliga fantasin om att bli bilskolelärare i stället.
Christiane 3
Natja lever i alla fall. Hon fyller 51 i år. Hon var 14 år den gången hon spelade Christiane F. Den där blicken! Exakt densamma...
Christiane 2
Nu har jag soundtracket också. Låtarna har jag ju sedan förut men det här är en dubbel-LP och med David Bowie sjunger på tyska. Jag måste nog börja samla på mig Bowies sena 80-tal och 90-tal också. Varför inte ha allt liksom?
Och när jag nu har orkat se den där påfrestande filmen igen, förstår jag varför jag blev kär i Natja Brunkhorst (i huvudrollen).
Och Christiane F har funnits på riktigt. Jag tror att hon fortfarande lever.
Christiane
Vet inte varför. Men jag har alltid varit fascinerad av berättelser, filmer och hårda fakta om missbrukare. Det började tidigt i mellanstadiet. På Sollentuna bibliotek plöjde jag större delen av ohi-hyllan, som på den tiden hade rubriken "nykterhetsfrågan".
Jag såg den tyska filmen om Christiane F med Bowie-soundtrack på tv när jag var i hennes ålder. Kanske det var 1984. På den tiden det fortfarande gick att bli kär i en filmkaraktär.
Jag har aldrig någonsin velat se om den filmen igen.
Men nu gör jag det. Köpta den på Tradera för 19 kronor. För jag har glömt en del.
Fast jag jag vet. Det är ungefär (fast inte riktigt lika illa) som Lilja 4ever.
Det är åt helvete när det börjar. Sedan blir det bara värre.
Sjukt arbetsklimat
Fy fan. Man upphör aldrig att förvånas över vilken vidrig arbetsgivare jag haft.
Personalchefen som slet ut sig efter 32 år, fick ultimatum efter kollapsen: ta en tjänst i Gävle eller avgångsvederlag.
Hon slutade förstås. Chefredaktören har inte vågat prata med henne, men framställer det som att hon valt att sluta själv.
De börjar få svårt att hitta vikarier. I gen vill jobba där längre.
Wintertime winds blow cold this season
Skriv inläggstext
Vintern är tillbaka.
Jag börjar få tråkigt. I förrgår gick jag från norra S:t Erikssgatan till Hornstull. Då fick jag ont i fötterna och vände, gick genom Tantolunden till Södra Station.
Annars kändes det som att jag kunde gå hur länge som helst.
Så rastlös var jag.
Då var det barmark och plusgrader.
I det här vädret är det svårt att gå.
Jag borde börja med mitt CV.
Men det känns nästan tråkigast av allt.
