abrovink

Usch vad jag har ont i huvudet. Och runt omkring känns det som att världen går under. Krig, svältkatastrofer, galna presidenter, naturkatastrofer, dödsskjutningar som nu spridit sig till svenska småstäder.

 

Jag ska boka hotellrum till klassfesten i Gävle. Men det borde väl kunna vänta tills i morgon. Det är ju en månad kvar. Billigaste rummen på Grand Hotell kostar 800 för en lördagsnatt. Men jag vet inte vem jag skulle kunna dela med, jag har inte träffat någon av de där på så gott som 20 år.

Så det får det väl vara värt ändå. Vi hade klassträff i Stockholm sommaren 1997. Då hade det gått åtta år sedan vi tog studenten.

Nu är det 28 år sedan, eller blir det i alla fall någon gång i juni.

Vi hade faktiskt en klassträff tillsammans med parallellklassen, vintern efter vi hade tagit studenten i någon lokal utanför Sandviken, med en väldig massa rum och våningssängar. Då hade jag gått en termin på Teater och dramalinjen på Ingesunds folkhögskola.

Var fortfarande lite kär i Ylva, märkte jag när jag träffade henne igen.

Henne kommer jag inte att träffa nu, för hon gick ju i den där parallellklassen HS3A.

Inte ens den gamla gymnasieskolan finns kvar nuförtiden.

 

Och så var jag på anställningsintervju i dag. Det kändes rätt skakigt. Vet inte om jag lyckades imponera på dem.

Jag har aldrig varit på någon riktig anställningsintervju förut.

Men det var 45 som hade sökt (trodde det skulle vara fler), 15 hade fått göra personlighetstest och intelligenstest och till slut var det tre kvar, som blev kallade till intervju. Jag var alltså en av dem.

"Ni tre är guldäggen och hur det än blir så kommer du på pallplats", sa chefen innan utfrågningen skulle börja.

Och så fick jag ett förslag till beslut från miljö- och samhällsbyggnadsnämnden. Sedan fick jag 15 minuter på mig att skriva en artikel om det, med ingress och rubrik.

Rätt ringrostig märkte jag. 

 

Jag måste börja söka jobb på allvar nu, för under sommaren är det ju ingen idé. Men jag kommer aldrig igång.