abrovink

Jävlar så arg jag blir på sådant, när jag sitter här och tänker betala räkningar. 

Inget telefonnummer står det heller, bara den jävla mejladressen.

Inget jobb fick jag heller, trots att jag tydligen var bäst på intelligenstestet och gjorde det bästa arbetsprovet. 

Jag var för dålig på intervjun!

Ojoj. Det såg ju ut att bli några ören över den här månaden i alla fall. Men så bokade jag sex tågbiljetter och på lördag är det Record Store Day. Nu är det ju långt ifrån säkert att jag hittar någon av specialutgåvorna som kommer ut då, men det är väl idé att kolla åtminstone.

Egentligen skulle jag ju inte behöva åka till Stockholm den här veckan, men när ska det bli annars?

På måndag är det heldagskurs i Gävle. Och så klassfesten i samma stad om två veckor, med hotellrum som inte är betalt än.

 

Men jag har sökt fem jobb i dag. Ett på hemmaplan, de andra i Stockholm. Alla går ut på ungefär samma sak, fast arbetsgivarna är ett försäkringsbolag, svenska kyrkan, svenska staten och försvarsmakten.

Falujobbet är bara över sommaren. Jag känner en som jobbar där. 

Kanske det vore bättre att riva upp bopålarna här om jag fick ett jobb i Stockholmstrakten. På Statens kulturråd eller Kulturens bildningsverksamhet.

 

Men jag är knappast ensam sökande med någorlunda rätt kvalifikationer och har dessutom fått lära mig att bara 20 procent av alla jobb annonseras ut och att det är bättre själv ta kontakt med arbetsgivare och presentera sig.

Och då passar det väl bra att jag ska gå tredagarsutbildningen (med hemläxor mellan gångerna) "Konsten att sälja sig själv" i Gävle.

Ja, jag säger då det. Vad ska det bli av mig?

 

Påsken är snart slut. Och jag har inte övat en minut. 

Svårt när man är borta så här. I Östergötland. 

Men jag ska nog försöka plugga lite text i alla fall. 

Det är kanske det som sitter mest löst. 

Och mina stämband är ändå helt kassa ännu. 

Usch vad jag har ont i huvudet. Och runt omkring känns det som att världen går under. Krig, svältkatastrofer, galna presidenter, naturkatastrofer, dödsskjutningar som nu spridit sig till svenska småstäder.

 

Jag ska boka hotellrum till klassfesten i Gävle. Men det borde väl kunna vänta tills i morgon. Det är ju en månad kvar. Billigaste rummen på Grand Hotell kostar 800 för en lördagsnatt. Men jag vet inte vem jag skulle kunna dela med, jag har inte träffat någon av de där på så gott som 20 år.

Så det får det väl vara värt ändå. Vi hade klassträff i Stockholm sommaren 1997. Då hade det gått åtta år sedan vi tog studenten.

Nu är det 28 år sedan, eller blir det i alla fall någon gång i juni.

Vi hade faktiskt en klassträff tillsammans med parallellklassen, vintern efter vi hade tagit studenten i någon lokal utanför Sandviken, med en väldig massa rum och våningssängar. Då hade jag gått en termin på Teater och dramalinjen på Ingesunds folkhögskola.

Var fortfarande lite kär i Ylva, märkte jag när jag träffade henne igen.

Henne kommer jag inte att träffa nu, för hon gick ju i den där parallellklassen HS3A.

Inte ens den gamla gymnasieskolan finns kvar nuförtiden.

 

Och så var jag på anställningsintervju i dag. Det kändes rätt skakigt. Vet inte om jag lyckades imponera på dem.

Jag har aldrig varit på någon riktig anställningsintervju förut.

Men det var 45 som hade sökt (trodde det skulle vara fler), 15 hade fått göra personlighetstest och intelligenstest och till slut var det tre kvar, som blev kallade till intervju. Jag var alltså en av dem.

"Ni tre är guldäggen och hur det än blir så kommer du på pallplats", sa chefen innan utfrågningen skulle börja.

Och så fick jag ett förslag till beslut från miljö- och samhällsbyggnadsnämnden. Sedan fick jag 15 minuter på mig att skriva en artikel om det, med ingress och rubrik.

Rätt ringrostig märkte jag. 

 

Jag måste börja söka jobb på allvar nu, för under sommaren är det ju ingen idé. Men jag kommer aldrig igång.

Facebook är fullt av bilder med köttstycken och gula lågor. 

Jag åt mig proppmätt på skreitorsk och brynt smör.

Tog den minsta biten i affären. För liten för två portioner och för stor för en. 

Tidig vårsöndag. Sådana som brukar vara deprimerande. 

En viktig vecka stundar. Faktiskt. På flera sätt. Och efter den är det nästan påsk. 

Jag har snart läst hälften och är framme vid de sista åren på 1970-talet.

Eftersom jag har så tråkigt i dag kan jag lika gärna läsa några sidor till.