abrovink

Det känns smått kaotiskt här nu, men jag flyter liksom med, på sidan om, på något sätt.

Många chefer som ska vara med och planera, telefoner ringer och meddelandeflöden blir oändliga, dessutom är annonsavdelningen tillbaka här och det är ett fasligt spring i trappan. Av någon anledning går de alltid och vankar av och an i våran korridor, när de har sina högljudda kundsamtal.

Nu ringer en chef till mig och undrar om jag kan byta skift. Jobba kväll i morgon.

Skulle inte tro det va. Jag har körövning.

Och annars så gör jag så lite jag kan.

Jag har också fått två samtal om att det inte är möjligt att säga upp oss på torsdag, som tidigare meddelats.

Först måste det till en central förhandling. Och det vill väl till att den blir av illa kvickt, inom en vecka. Annars får vi en extra månad.

Skulle ju vara bra i och för sig. Eftersom vi ändå är tvungna att vara kvar till åtminstone den 20 oktober innan vi slipper ifrån jobbet.

Och jag har gått med på att söka ett jobb i Gävle, som är ledigt, men som de vill tillsätta med inhyrd personal i stället för med någon av oss som får sparken här.

Inget vidare roligt jobb, det kallas för deskredaktör och jag hoppas att jag inte får det i slutändan.

Men facket behöver ett fall, ett riktigt fall, för att kunna ta ärendet till Arbetsdomstolen.

Och då blir jag det fallet.

För det som arbetsgivaren tänker göra, är förmodligen inte okej. En fällande dom i Arbetsdomstolen kan få stor betydelse i framtiden.

Och det skulle ju vara roligt att få vara med om att knäppa dem på näsan. Vem vet. Jag kanske till och med kan får skadestånd.