abrovink

Många som liksom beklagar sorgen.

Nu är ju ingen av oss uppsagd än, men vi har fått veta att så kommer det att bli.

Vi går mest och väntar på att få gå hem någon gång.

Men de här kvällspassen i Falun, då kommer folk och frågar vad det egentligen är som ska hända oss, hur det går och hur det är.

Det är snällt förstås men det känns också lite jobbigt.

Jag skulle helst vilja sitta undanskymd och gömd.

I morgon ska jag tillbaka till Borlänge igen, det blir skönt.

Jag känner mig inte hemma här.

Önskar att magen kunde börja fungera igen. Jag är så trött på att bara äta soppa.