abrovink

Nu är det bara en timme kvar. EN timme.

Måtte jag få sitta här i lugn och ro tills dess. Den sista tiden av helgpasset på webben.

Webbredaktören är hispig, ovan och kan knappt ta några egna beslut.

Den värsta chefen var här i morse och hojtade, lika fartblind, verklighetsfrånvänd och otrevlig som alltid.

Men jag skiter i vad hon säger.

Den mest självbelåtna reportern hängde kvar lite extra, i hopp om att få lite bekräftelse.

Sååååg vi verkligen inte när han sände tv från Vasaloppsspåret?

Nej. Vi hade annat att göra.

Han har varit fotomodell. Han har skapat en fan page på facebook, för alla som älskar honom.

Åh, jag vill hem, hem, hem, bort från de här människorna.

I morgon är jag ledig, på tisdag eftermiddag är det fackmöte, på torsdag förmiddag är det fackmöte också. Jag får nog inte så mycket gjort nästa vecka heller.