abrovink

På Borgnäsvägen halkar rökande människor på smältande is. Parerar, slår ut med armarna och lyckas hålla sig på benen. Det är lätt att hamna på sidan av de smala stråken med sand, för den som inte har blicken mot marken.

Vintern är så ful nu.

Några står och röker utanför det dygnet runt-öppna gymet. De har likadana mörkblå jackor och ansiktena är dolda i fuskpälskantade kapuschonger.

En annan röker utanför en port, huttrar utan ytterkläder och drar upp sina axlar.

Dörren till China Baren öppnas och och det kliver ut en person med tändare i handen och en cigarett mellan läpparna.

Två strosar långsamt förbi Thai-restaurangen. De röker. Förstås.

Likadant är det med den som står på andra sidan gatan och tittar ner på sin telefon.

Jag ser ju rökare överallt från det här fönstret. Skumt.

Jag saknar mitt gamla fönster i Hedemora. Därifrån kunde jag se saker som nästan överträffade fantasin.

Kollisioner, slagsmål, extremfulla människor klockan tio på morgonen, svimningar, kärlekspar, dans, hästkaravaner, kändisar, personer som inte lever i dag, tv-inspelningar, rockkonserter, ja, nästan vad som helst.

Nästa månad kanske jag sitter där igen och tittar ut.

Men det är det nog ingen som riktigt vet.