Var på konsert också
Hiskeligt dålig bild på det som skulle föreställa Slade på Tegera Arena i lördags.
Undrar vad som hände med telefonen?
Orkade inte bry mig om att ta fler bilder.
Det var som att se coverband, med någon enstaka originalmedlem kvar och helt andra sångare som bara sjöng gamla låtar.
Men det var rätt kul att komma ut ändå. Lite hetsigt som vanligt, med mycket ändrade planer, säkert tio motorstopp. Vi åkte till Lugnet och tittade på skidarenan, tog oss ner till stan klockan elva tror jag, men var bara där en halvtimme inklusive bokreabesök, åkte till Rättvik, åt halvdan bastant lunch, tittade på Siljan, åkte till Tällberg, fikade, vidare till Leksand åt ljummen bastant middag på en pub (den enda vi hittade där) och så in på arenen, handla souvenirer i Leksandsshopen, sedan se Slade, Sweet och Smokie och tillhöra bland de yngre besökarna den kvällen.
Ja, vi var nog inte hemma förrän ett på natten.
Skönt att jag inte behövde köra.
Men jag betalade dyrt för industriöl och simpelt rödvin.
Måndagströgt
I dag blir det visst ingenting gjort.
Betalat lite fakturor, bokfört, kollat sparalternativ, godkänt mina arbetstider så att jag får lön, skrivit ut handlingar, svarat och frågat via mejl...
Men inte har jag direkt jobbat med sådant jag är anställd för att göra.
Känns inte som att jag vill börja med något nu.
I morgon åker jag ju till Sundsvall så jag är inte tillbaka förrän på torsdag.
Jag har varit på alla representantskap sedan den jättestora fackklubben bildades. Först konstituerade vi oss i Falun.
Nästa år var mötet i Östersund.
Därefter Sundsvall.
Sedan i Gävle.
Och nu blir det Sundsvall i gen. Det var för långt att åka till Örnsköldsvik, som det var tänkt.
På samma vis ligger nog Falun för långt bort åt andra hållet, för att något representantskap ska hållas här igen.
Men jag har inget emot att sitta några timmar på tåg, komma till en ny stad, träffa alla andra, höra skvaller, bo på hotell, hinna med en snabb upptäcksfärd på stan innan middagen... pubrunda på kvällen, tidigt upp, ha mötet, lunch och sedan ta tåget hem.
Hur mycket dumhet kan man tåla
Åh, de här rasisterna driver mig till vansinne snart tror jag. Sluta mejla mig för en jävla intervjus skull!
Och jag kikade in på en facebook-sida som hette "STOPPA MAKTMISSBRUKET".
Vilka gnälliga, snarstuckna, lättkränkta, faktaförnekande, konspirationsteoretiska, lättlurade, inskränkta personer det finns. Och så många!
Jack Werner, journalisten, bad om källor.
Googla! fick han till svar.
När han påpekade att bevisbördan ligger hos den som påstår något, blev han förlöjligad och så det vanliga: "det behövs inga källor, det här är sådant som vi alla redan känner till".
Alltså, så mycket dumhet överallt. Det känns som att den omringar hela ens väsen, att den kväver.
Släkten är värst, sägs det också.
Och när det gäller en del av den, är jag nära på benägen att hålla med.
Åh. Jag vill bara lägga mig under ett täcke och försvinna från alltihop.
Spefulla kommentarer och lunchdramatik
Fått nya följare på twitter.
Bara sådana som ska håna mig, för att jag skrivit illa om Sverigedemokraterna.
Den filmade intervjun jag gjorde sprids i rasistmedia med upprörda kommentarer och inlägg som "hur kunde reportern intervjua sinnessjuke Arnstad utan att garva sig harmynt?".
Ja, ja.
Många klick blir det och då blir cheferna nöjda.
De lägger ner Intersport i stan, så det är 70 procent rabatt på allt.
Vi gick dit efter lunchen och såg butiksföreståndaren Ola ta en snattare.
Möttes av poliser när vi skulle gå ut och jag tänkte att nu börjar säkert larmet pipa när jag går igenom bågen med min kasse.
Men det gjorde den inte.
En och en halv dag kvar ungefär. Sedan är jag ledig.
En ny vecka i februari
Jävla måndag. Som Roffe Wikström sjöng.
Det var roligt att träffa Jonas i helgen. Men fruktansvärt vad han råkat illa ut, när han kommer i kläm mellan syskonens påtryckningar, exet som flyttade över hälften av pengarna innan hon stack och mostern som blåste dem på en miljon. Och så den där skumma internetdejten, som mer och mer börjar likna en stalker.
Spännande.
I morgon ska jag sända tv och som vanligt är det högst diffusa instruktioner från chefshåll.
Henrik Arnstad, expert på fascism, kommer hit, men jag får inte tag på honom i telefon.
Inte heller kommunens samordnare mot våldsbejakande extremism svarar.
Och jag är mest bara sömnig.
Måste hålla i gång så att jag börjar städa när jag kommer hem.
Jan W ska ju komma och hälsa på mot slutet av veckan.
Och vi ska ta oss till Leksand för att se spillrorna av Sweet, Slade och Smokie.
Har inga högre förväntningar. Men det blir väl kul att göra något bara.
Det retar mig till vansinne
I dag är en sådan dag då jag inte står ut med springet i korridoren.
Har lust att be gaphalsarna som går fram och tillbaka och gaggar i sina telefoner att dra åt helvete.
Bilen håller på att bli översnöad där ute.
Jag läser att fakturan från blomsteraffären i Falun som jag ska betala för fackets räkning, har postsorterats i Rosersberg. Den har alltså åkt över 40 mil, så jag irriterar mig över det också.
Jag är bara så trött och önskar att jag fick sova någon gång.
Slippa vakna mitt i natten om och om igen.
I morgon ska jag gå till tåget mot Stockholm efter jobbet.
Skönt med miljöobyte.
Känner mig oseriös
Fint väder i dag.
Kallt.
Jag är dödstrött.
Så jag tror jag struntar i allt och åker direkt hem efter jobbet.
Blundar eller löser korsord.
Skum stämning här.
Alla går liksom och väntar på den 9 mars, då företaget ska ta beslut om en ny stor omorganisation som ingen riktigt vet vad den kommer att innebära.
Läser mejl och blir chockad
I morse kom ett mejl om att jag ska fortsätta jobba i Borlänge, året ut.
Det hade "vi" kommit överens om tydligen.
Konstigt att ingen har berättat för mig vad "vi" kommit överens om då.
Men, men. Inte mig emot.
Jag öppnade mejlet från tingsrätten, skummade igenom åtalen och...
Jag hajade till.
1996, när jag gick i FMCK för att ta motorcykelkort, så var det militärer som höll i det.
Långt senare fick jag reda på att en av dem varit organiserad nazist, tog värvning två gånger i Waffen SS, smugglade tyska nazister till Brasilien efter andra världskriget. Han blev så småningom trafikskolelärare.
och lärde Hagasessorna att köra bil.
Den värsta av dem alla var dock en överklassmajor från Stocksund. Ett riktigt pennalistsvin.
Det är hans namn som dyker upp i åtalet.
Grov våldtäkt mot barn, barnpornografibrott...
Han sitter alltså hemma i sitt överklassområde och tittar på barnporr. Han åker till Avesta för att tillsammans med tre andra, köpa sex av ett barn, i en bil. "...vidgår de faktiska omständigheterna men förnekar brott".
Den där gubben fyller snart 78 år.
Han brukade dra äckliga skämt och varna för ryssen.
Han verkade njuta av att skrämmas, röt med tordönsstämma och han sparkade på mig. Han tyckte inte att jag hade rakat mig tillräckligt bra.
Sätter man 80-åringar i fängelse?
Åter fast i 24 månader med förhöjd avgift
Nu har jag till slut beställt en ny telefon. Den här gamla har hängt med i över fem år.
Jag saknar tiden då sådant kändes jättekul. Men nu ser jag knappt fram emot det.
Får väl se när den dyker upp, hur rolig den är.
Men efter att ha fått veta på Poppius, hur bra den är att filma med, så blir det säkert kul.
Bara det att min dator som är minst lika gammal, knappast orkar med att redigera film.
Och en dator vill jag inte lägga pengar på just nu.
En vanlig kamera står nog på önskelistan också.
Men jag behöver pengar för att komma till USA, så det får vänta. Lite till.
Det bultar och det bankar
Fy vilken morgon.
Har sådan hjärtklappning.
Det gick nästan inte att sova alls i natt.
Runt fikabordet på jobbet hörs djupa suckar.
"Cheferna har ingen verklighetsförankring", "De går i spinn för vad som helst", "Alla som får chansen slutar".
Alltså.
Det här stället blir bara värre och värre.
Jag kommer rätt lindrigt undan i dag i alla fall. Än så länge.
Efter lunch ska jag träffa nya rektorn för Borlänge musikskola.
Han verkar i och för sig lite jobbig. Tycks som att han vill styra mitt arbete.
Jag har stött på sådana typer förr.
Och jag ska gå på yoga hos Katrin i kväll.
Men jag känner mig så rastlös, så jag misstänker att jag ändrar mig.
Och sedan ångrar jag mig för det.
Åh, det kommer ut en spännande bok
Visste inte att Mare Kandre ritade serier. Jag hörde det i ett inslag på P1 i dag.
Boken kommer ut på onsdag.
Så jag har förstås beställt den.
Hon har varit död i tio år nu.
Undrar om det är därför de ger ut opublicerat material.
Det ska visst följa en cd med också.
Jag har Global Infantilits skivor. Men hon var ju med i andra band innan som inte gjorde skivor. Kramp och Rhur.
Det var länge sedan jag läste hennes böcker nu.
Tror det var 2008 som jag blev nyfiken, efter att ha sett något kulturprogram på tv.
Och så frågan som alla ställer sig: tog hon livet av sig? Eller kan det ha varit så att hon bara råkade svälja för många tabletter den där natten?
Ja, ja. Ibland tänker jag att jag ska läsa om Aliide, Aliide igen. Den kändes i magen, hela vägen.
Men hon hann skriva många böcker, trots att hon bara blev 42. Tror jag har dem alla. Hon är en favorit.
The Bluesman
Johnny.
Finns ingen vit bluesmusiker som kan mäta sig med honom.
Fanns ingen lika vit heller, skulle väl vara hans lillebrorsa i så fall.
De var albino.
Fast lillebrorsan lever fortfarande.
Johnny dog sjuk och eländig, 70 år, nedgången av missbruk.
Men det var få som kunde svänga som Johnny på den tiden han var bra.
Kom att tänka på det nu, när jag sitter på webben och helgjobbar och kallas för något så snofsigt som live-redaktör. Jag har inte så¨mycket att göra så jag lyssnar på Johnny.
"Johnny Winter And", kom 1970 och är en av hans rockigare skivor.
Svårt att sitta still.
Jag har ju den där skivan hemma. Så jag borde väl lyssna på något annat.
Rock and Roll Hoochie Koo.
Den ljuva hämnden
En gång klottrade jag ner en villa.
Med rostskyddsfärg.
Skrev okvädningsord på den vitrappade fasaden.
Som hämnd.
Mot en mobbare.
En annan tecknade jag prenumerationer åt och beställde hem grejer till.
Det var bara att skicka in en kupong.
Den skadeglädjen.
Från ett fönster kastade vi ägg mot en otrevlig, som tog ut pengar ur bankomaten.
Vi missade.
Det var synd.
Men efter lunch ska jag vara artig och trevlig.
Då ska jag ringa en vd på ett elbolag.
Bolagets säljare använder fula metoder och lögner.
Jag ska vänligt be vd:n att förklara varför.
För konfrontation brukar inte fungera så bra när man vill ha svar.
Fast jag hatar att prata i telefon.
Framtidsfamlande
Tänk om man fick lägga sig ner en stund.
Försöka få kontroll över andningen.
Låta hjärtat lugna ner sig.
Det verkar som att jag blir kvar i Borlänge.
De har frågat mig två gånger nu, om jag vill tillbaka till Hedemora.
Jag har svarat nej.
Kanske jag ska bli redaktör för gratistidningen på halvtid.
Det verkar ju tråkigt.
Sitta och dra artiklar till sidor bara, ingen redigering.
Göra fyra olika editioner och skriva en krönika.
Men det kanske skulle vara skönt med något tråkigt just nu, något som inte kräver så mycket av en.
Två dagar i veckan och sedan är det ändå som vanligt de andra dagarna.
Jag kan knappast fortsätta att jobba helger.
Men jag borde väl rimligtvis få redaktörstillägg.
Och SJF-sektionen har årsmöte i dag.
Jag har fått i uppdrag att hämta smörgåstårtor.
Jag som inte ens gillar de där smörgåstårtorna med ägg och leverpastej.
Det är bara för att jag är kassör.
Inget särskilt roligt det heller.
Och jag ska tydligen jobba Vasaloppshelgen.
Så jag har fått skynda mig att fixa ackreditering.
Måtte det bara bli bra väder.
Tänk om det regnar eller något.
Jag antar att det blir mest tv då.
Röken stiger utanför fönstret
På Borgnäsvägen halkar rökande människor på smältande is. Parerar, slår ut med armarna och lyckas hålla sig på benen. Det är lätt att hamna på sidan av de smala stråken med sand, för den som inte har blicken mot marken.
Vintern är så ful nu.
Några står och röker utanför det dygnet runt-öppna gymet. De har likadana mörkblå jackor och ansiktena är dolda i fuskpälskantade kapuschonger.
En annan röker utanför en port, huttrar utan ytterkläder och drar upp sina axlar.
Dörren till China Baren öppnas och och det kliver ut en person med tändare i handen och en cigarett mellan läpparna.
Två strosar långsamt förbi Thai-restaurangen. De röker. Förstås.
Likadant är det med den som står på andra sidan gatan och tittar ner på sin telefon.
Jag ser ju rökare överallt från det här fönstret. Skumt.
Jag saknar mitt gamla fönster i Hedemora. Därifrån kunde jag se saker som nästan överträffade fantasin.
Kollisioner, slagsmål, extremfulla människor klockan tio på morgonen, svimningar, kärlekspar, dans, hästkaravaner, kändisar, personer som inte lever i dag, tv-inspelningar, rockkonserter, ja, nästan vad som helst.
Nästa månad kanske jag sitter där igen och tittar ut.
Men det är det nog ingen som riktigt vet.
Nya kort
Så här i början på året. Visakortsbyte och körkortsbyte. Ingen större skillnad.
Väntar fortfarande på kallelsen till hjärtmottagningen.
Skulle göra ett träningspass i dag tänkte jag. Men jag sköt på det.
I morgon börjar Katrins yogapass igen. Då går jag nog dit.
Det känns som att jag inte får någon luft när jag andas.
