abrovink

Det handlar om sexköparnas "nya" sätt att ta kontakt (enligt den intervjuade polisen). 

Gå fram till någon och vara vänlig, erbjuda pengar, smickra. 

Men som min förnuftiga kompis kommenterar: så där lär det ha gått till sedan Bellmans tid. 

Och då kommer jag att tänka på alla gånger jag har fått frågan, fått stora sedlar framför ögonen, blivit bönfallen, blivit hotad, lurats, blivit tjatad på, fått löften, smickrats... 

Åh, jag får ångest när jag tänker tillbaks på det där. Blir alldeles kall i bröstet. 

Första gången i Stadsparken i Sandviken. Jag hade nyss flyttat dit, tredje skoldagen. 

Då kom han cyklande i sin turkosa jacka. 

Jävlar, vad han skrämde mig. Hur han förföljde mig den terminen. Och hur jag gömde mig så fort jag anade en cyklist. Och jag gick inte ensam genom parken resten av läsåret. 

Men man lär sig känna igen tecknen, signalerna, med tiden 

För det där hände ju igen. Många gånger.  Det kunde vara nästan varsomhelst. På Stockholms central, på fest med gästlärare i skolan...

Efter att jag fyllt 25 blev det mer sällsynt. 

Så det finns i alla fall en bra grej med att bli gammal, tunnhårig och fet.