Skoluniform
SD har tagit beslut om att partiet ska kräva skoluniform. Vad ska det vara för färg på den då?
Snart slipper jag det här... eller?
Sista kvällen på webben.
För den här gången. Såååå skönt att få återgå till det normala igen.
Doktorn ringde.
De hade skickat mitt blodprov till Lund. Jag hade dåliga levervärden. Så de ville göra en MCV-mätning av de röda blodkropparna, tror jag att jag har listat ut. För att se om jag dricker för mycket alkohol.
Men jag låg inom normalvärdet.
I annat fall hade doktorn varit tvungen att rapportera alkoholproblem till Transportstyrelsen, sa hon.
Just nu när jag ska förnya mitt lastbilskörkort. Jo, det var ju snyggt.
Men eftersom det inte var några problem så skriver hon ut intyget genast och jag kan hämta det i receptionen.
Knäppt.
Men hon sa inget om jag fortfarande hade leverproblem, kom jag på.
Och hon sa inget om hjärtproblem heller och jag glömde att fråga.
Jag skulle ju göra ett arbets-EKG.
Hon sa bara att jag skulle boka en ny tid i mars, för provtagning och blodtryckskoll.
Mitt blodtryck är ju helt upp och ner. Superhögt i morse igen. Men i kväll är det säkert mer okej, som det brukar.
Jag var hos optikern också. Man måste ju kunna se för att få köra lastbil.
Typiskt, jag kände ju att ögonen var helt grumliga och allt var suddigt.
Men jag kunde läsa alla rader och fick full pott.
Vilket krångel det är. Och jag kanske aldrig kommer att köra lastbil mer i alla fall.
Två veckors semester i januari har jag också.
Personalchefen tyckte att jag skulle ta två veckor på en gång, för jag har... 45 dagar sparade, plus årets 30 dagar, eller vad det är.
Semester i januari? Tja. Varför inte.
Karin tipsade om ett jobb på Radio Dalarna. Jag ska söka det. Det är nog kul att göra radio, jag tror att jag kan det hyfsat, för det där jobbet verkar mest gå ut på att läsa nyheter och göra nyhetsinslag. Det är ju ungefär det jag gör, i text och rörlig bild. Och det kan knappast vara värre att jobba på Radio Dalarna än här.
Utmanar min telefonfobi
Hysteriskt här på webben i kväll.
Jag som skulle få gå ut och göra jobb, träffa riktiga människor som ska klimatmanifestera i helgen.
Men så sitter jag här och ringer bara.
Spelar in en telefonintervju med en meteorolog till tv-sändningen.
Pratar in en speak till bilder från en trafikolycka (får beröm av fotografen, så det var väl ändå lite kul. Jag fick beröm på Poppius också).
Ringer SOS alarm en, två, tre, fyra gånger.
Uppdaterar de korta texterna om och om igen.
Men.
Det det är inte det här jag vill göra.
Och jag har tre timmar kvar innan jag får gå hem.
Och sedan två kvällar kvar att jobba.
Och så ska jag ringa platschefen på ett asylboende i ett minst sagt känsligt ärende nu också.
Det har jag verkligen inte lust med.
Jag vill inte ringa.
Det går upp och ner hela tiden
Jobbar i Falun.
Jag har kvällspass den här veckan.
Illa.
Jag hade annars haft ett roligt jobb på onsdag, med asylkören i Borlänge.
Jag missar också min egen körövning på kvällen.
Och jag antar att jag ska till doktorn.
Minst en gång.
Hon ville inte skriva under mitt körkortsintyg innan de nya provsvaren hade kommit.
Inte kunde hon göra en synundersökning heller.
Märkligt.
Så i morgon har jag bokat tid hos en optiker, för att göra det.
Det blir ju liksom dubbel avgift.
Och jag mäter blodtrycket minst en gång per dygn, i huset där jag går och vaktar katterna.
121/74 var ju idealiskt i lördags kväll.
Men 169/111 och 184/90 under förmiddagen, var ju inte några lysande resultat direkt.
Jag får väl skriva en lista med de tio senaste värdena och visa för doktorn.
Hon borde i alla fall ha någon aning om vad det beror på.
Skulle vilja ta skydd mot det här
Vilken snurrig morgon. Chefer som ringer, sms:ar, mejlar, kommer med order, kommer med kontraorder, lägger på en nya jobb. Jag känner mig yr i huvudet nu. Det trycker över bröstet och det går tungt att andas.
Jag är nog inte riktigt frisk.
Men vi är två här i dag. I går var det ju bara jag.
Tur att det är fredag.
Jag har faktiskt varit i gång tolv dagar i rad. För jag var ju i skolan i måndags, det som skulle varit min lediga dag.
I går kväll kom jag i alla fall hem i normaltid.
Fast hjärtat slog oroligt och det var svårt att koppla bort det.
Jag skulle vilja gå till Katrin och få ett enskilt yogapass. Eller två.
På lunchen ska jag gå till djuraffärn och köpa kattsand.
Jag ska se efter de där två i en hel vecka nu.
Synd, när det är min kvällsvecka och jag ska jobba i Falun. För då skulle jag ha kunna gå till jobbet, annars.
Undrar om jag ska börja med den där nya medicinen igen?
Och här är bara jag
Konstigt att vara ensam på jobbet i dag.
Eller. Det är jag väl van vid sedan tidigare. Men inte här, sedan jag bytte stad, bytte redaktion, bytte allt.
Kanske lite skönt samtidigt. Cheferna har haft möten sedan innan lunch, så det blev en rätt lugn dag.
Men nu vill jag bara hem.
Måste packa.
Och köpa kattsand.
För jag ska vara kattvakt en hel vecka.
Eftersom jag hade 15 minuters lunch, tänker jag smita tidigare.
Hej då skolan
Nu är det slut. För den här gången i alla fall. 14 år sedan sist.
Skolan har hunnit flytta från Östermalm till Söder, sedan dess.
En annan rektor. Andra lärare. Nya kurser.
Men mycket kändes ändå rätt likt som det var förr.
Roligt var det.
Får väl se om det blir någon fart på mitt webb-tv-skapande nu då.
Dålig karma
Det är fredagen den 13:e i dag.
Det regnar.
Doktorn säger att mitt hjärta inte mår riktigt bra.
Jag har fått lämna nya prover.
Alla värden var visst inte så bra.
Domen kommer om ett par veckor.
Jag ska göra ett arbets-EKG så småningom.
Jag muntrade upp mig med att handla lite i skivbörsen på lunchen.
Jag ska jobba i helgen.
Behöver ge mig i väg redan vid åtta i morgon bitti.
Det blir nog en lång dag med mycket bilåkande.
Jag ska vara i Hedemora, Ludvika och Vansbro.
Räknar med cirka 30 mil i bil.
På söndag har jag bokat biljett till kvällståget.
Så dyrt det var när man gör det bara några dagar innan.
Något billigare att åka hem.
Men jag måste ju till skolan.
Det är sista måndagen.
Kurs i Falun på tisdagen, hela dagen.
Jag har tappat arbetslusten.
På vägen från skolan
Ännu en kursdag.
Envisa feberfrossa som kommer och går.
Men roligt är det. Man kan göra tv med enkla medel.
Men det går också att använda hur mycket teknik sim helst.
Det är alltid lite knepigt att grupparbeta. Men det går rätt bra.
Nu väntar sex arbetsdagar innan nästa gång. Och det där läkarbesöket.
Ser inte fram emot det.
Släpp taget om mig, ovälkomna förkylning
Det går rätt trögt för mig nu va, ingenting blir gjort, ingenting funkar. I dag har jag mest suttit och tittat på när it-avdelningen försökt fixa min dator på distans. Jag hade inte inte övat till kören. Inte packat upp väskan, men i morgon åker jag ändå till Stockholm igen. Hoppas att jag ser till att förbereda mig lite inför Poppius på måndag.
I morgon ska jag intervjua en tjej som har cancer och den går inte att bota. Hon lät nervös i telefon.
Jag ska bara vara nyfiken och intesserad och lyssna. Inte skriva ner frågor i förväg.
Chefen är sjukskriven, ingen ska få bestämma vad det ska bli i förväg.
Det blir som det kan. Men det blir bra.
Personligt angrepp
Blir kallad för pissmedia och lögnare av nazister i Hedemora.
Jag har inte skrivit något som är osant.
Men jag får ett mejl med rubriken HÅLL SVERIGE RENT, SOMALIER
Där påpekar den anonyma avsändaren (vars namn det var lätt att spåra ändå) att det inte står nationalitet på sju personer som är misstänkta för brott och som jag har skrivit om.
Han hänvisar till en text på avpixlat, där det står att några av de misstänkta är från Eritrea.
Somalia och Eritrea är inte ens grannländer.
Brevet från doktorn
Kul att de börjar med något positivt i alla fall. Proverna låg bra.
Men.
Blodtrycket något högt.
Pulsen hög.
EKG visade "vissa tecken till belastning av hjärtat".
Ja, ja. Det är inte så konstigt. När de ska sticka mig i armen, blir jag alltid lika stressad.
Och de oförstående säger: "ja, men det är ju inget farligt, det har du ju varit med om så många gånger förut".
Har man ju fått höra, sedan man var liten. Även från dem man inte ville höra det ifrån. Att man man var sjåpig, feg, dålig, dålig, dålig.
Det är inget fel på mitt hjärta. Jag vet det.
Men när de börjar med att sticka mig i armen, sedan kollar blodtryck (oh, det var högt det här, du får vila i fem minuter... stressiga fem minuter... snart kommer de tillbaka, skärp dig nu, slappna av, blodtrycket måste ner, ner, ner) och sedan EKG. Jaha, jag trodde jag skulle få gå hem? Ja, ja, jag ligger väl här med elektroderna på då, i tre, fyra minuter. Stressar upp mig lite till. Sneglar på mätaren, för ingen talar ju om något. 120 är extremt hög vilopuls, såklart, fattar jag väl. Sneglar på EKG-kurvan. Den är jämn i alla fall.
Men det är klart att hjärtat blir belastat när jag nästan har panik där på britsen.
Jag ska till doktorn snart igen. Hoppas att det är den vanliga då. Hon som lyssnar och förstår. Men hon är bara ST-läkare. Praktiserar lite här och där fortfarande. Men det stod i det gamla brevet att jag skulle få träffa henne.
Jag ber ju knappast om att få komma tidigare. Trots att de nästan uppmanar mig.
Första skoldagen
På Poppius finns tidningar man kan ta.
Bra när man ska sitta på ett tåg.
Fortfarande enkelspår i Sala. Hur lång tid ska det ta att fixa egentligen?
En riktigt bra dag annars. Förutom att jag har feber. Sjuk igen.
Men hur ska jag hinna lära mig allt jag vill? Jag ska titta på tutorials till nästa gång.
Och Marcus, läraren. Han var en gång med i hundratals avsnitt av en dokusåpa. "Vänner och fiender". Det var där jag sett honom förut förstås! Och i "När och fjärran" antagligen. Och hans munspelsskola på UR. Den hade jag nästan glömt.
