Nu är det nog nog
Klockan är tjugo över tre.
I anden har jag redan packat ihop och åkt härifrån.
Tittar ut genom fönstret, skjuter upp skrivbordsstädningen lite till.
Otroligt vilken rusch det varit på stan i dag. Det har knappt varit tomt vid bankomaten en minut. Allt är liksom mer, än på en vanlig fredag.
Men på bolaget var det lugnt vid tio i tolv.
Kajsa satt i kassan. Hon berättade att hon ska börja plugga i Stockholm. Arkitektprogrammet. Det har hon pratat om förut.
Men hon tänker bo kvar i Uppsala, för där trivs hon.
Det går ju att pendla. Och det är väl än värre att hitta boende i Stockholm och då lär det i alla fall bli långt från universitetet.
Hoppas att de har putsat fönstret tills jag kommer tillbaka. Fönsterputsaren har synts i stan ofta den senaste tiden. Men hit upp kommer han inte. Fastighetsägarens snålhet, förmodar jag.
Nej, om man skulle ta och resa på sig då. Greppa tag i en tidningshög och gå bort till tunnan. Och så en till... och så pappershögarna. Och så kan jag fika med Gunnar innan jag går.
Dan före dan
En dag kvar bara.
Sedan är det semester.
Känner mig så lagomt arbetsmotiverad nu.
Vill mest bara dra iväg.
Ska göra en lista åt de andra som de kan få ta itu med på måndag.
Artikeln om loppmarknaden i Skedvi låg på mest läst-listan i ett helt dygn. Den har delats rätt flitigt också, även i DD. Plus allt de har spridit på facebook. Det känns nästan som att jag borde hålla mig i huset den där dagen.
Jag som hade tänkt vara hemma och packa.
Men det lär säkert bli 1 000 personer som åker runt på lördag. Vem vet vem som slinker in på gården, ingen skulle ju reagera om någon gjorde det heller. De kanske ser lamorna och så tror de att det är våra. Och så stannar de till, parkerar en stund och så kommer det fler som stannar, eftersom det redan står en bil där. Jag vet ju hur det brukar vara på gårdsrundan. Och då är det bara en gård att besöka. Nu är det nästan 30. De flesta i Kvarnsveden och Tyskbo. Och vad ligger mitt i skottgluggen då, när de åker varvet runt?
Nä, det är nog bäst att jag är där tills loppisen är över i alla fall.
Vill inte ha några fler inbrott nu.
Hon slog runt några varv
Åh, vad trött jag är i dag. Sov jag verkligen så lite i natt?
Dessvärre var det väl så.
Vilken volt Agnes har gjort med sin bil, ser jag på facebook.
"Lite vattenplaning, hälsade på mitträcket och slog runt några varv".
Hon tycker att hon kom lindrigt undan, men några skärsår och blåmärken. Det får man väl hålla med om, med tanke på hur illa kvaddad bilen ser ut.
Måste ta mig i kragen och gå och lämna tillbaka Labys paraply. Innan artikeln kommer i tidningen. Vilket ser ut att bli i morgon.
Och jag behöver åka och klippa gräs, nu när det är uppehållsväder. Undrar om den dumma grannen tänker elda plastgalgar och sprejburkar i dag med?
Räknar ner och tänker tillbaka
Det var inte så mycket folk på Lundell i torsdags. Fast mer än på Thåström.
Det var regnigt. Vi gick ner till dyrare platser efter ett tag.
Janne och hans syster bråkar om vilken som är bästa vägen. Jag sitter i ett baksäte med igenimmade rutor och ser inget i mörkret.
Åkte förstås vilse på någon grusväg från Dalhalla. Men det var hemväg, så det gör ju inte så mycket. De blev osams. Hemma kvart i två.
Men, men. Det var förvånansvärt bra. Versionen av Stackars Jack ska jag minnas.
Och nu är det bara fem dagar kvar. Sedan semester.
Det ska jag väl stå ut med.
Watching the world go by
Vilket lurigt väder. Regn, sol, regn, sol.
Undrar hur det är i Dalhalla i kväll.
Janne och hans syster borde vara här nu, om de skulle åka från Rotebro redan klockan elva.
Utanför banken går en dyngrak tjej i illasittande kläder och skramlar med en plastburk.
Hon har en ölburk i andra handen och tigger småpengar.
Hon slår armarna om halsen på folk hon möter.
Glad över att jag inte mötte henne på trottoaren.
Jag fick ett sms från Janne.
Grattis morbror, skrev han.
Det känns underligt att bli kallad för morbror.
Jag är morbror till två nu.
Gatan är regnvåt efter senaste skuren, men det torkar upp fort.
Jag borde gå till Labys och lämna tillbaka paraplyet som jag lånade i går.
På lunchen träffade jag Rolf och vi pratade om Berit. Bland annat.
Och dansen går...
Jag har varit och tittat på lite dans utanför Stjärnsund.
Har hjälpligt planerat morgondagen.
Och nu regnar det. Jag ska träffa Bettina, när hon hittar hem från Leksand.
Men det kanske inte regnar i Falun. Får hoppas på det.
Snart är det torsdag. Dalhalla igen. Janne och hans syster vill gå på Ulf Lundell och bjuder på en biljett i utbyte mot sovplats. Jag har inte sett Ulf Lundell sedan Liseberg 1995. Då var det jag och Ilona som stod där och hon väntade på att få höra Älskad och sedd.
Vi gillade nästan aldrig samma Ulf Lundellåtar. Vi gillade nästan aldrig något samma.
Hoppas han spelar Jesse James möter kärleken. Fast då skulle jag bli nästan chockad. Det skulle vara roligt att bli det.
Det är bara nostalgi
SVT är här. De intervjuar stadens bankdirektörer. Undrar varför?
Ena banken har satt upp ballonger och kafébord vid entrén. Undrar varför?
I Säter är det nostalgidagar. Igen.
Det är visst trettonde gången nu.
De räknar med att 30 000 ska komma under de där dagarna.
En gammal bekant dyker upp
Så oväntat.
Jag har inte träffat henne sedan slutet av augusti 2002 i Kalmar.
Nu jobbar hon i Falun.
Bara i en vecka till.
Men tillräckligt länge för att vi ska hinna ses igen.
Eventuellt åka till Gävle, för hon vill titta på havet.
Bettina.
Hon som bott i London och varit ihop med Steve Diggle i The Buzzcocks.
Hon som flyttade till Wien för att frilansa.
Det gör hon fortfarande, sa hon.
Men hon vikarierar ett tag i MittMedia.
Nästa vecka flyttar hon till Ljusdal för att jobba på Hälsingetidningarna.
Åååååååh
Åh, vilken seg måndag.
Vill inte mer i dag.
Och jag måste till tandläkaren.
Fy.
Och dumma telefonsamtal.
Jag börjar verkligen ångra min sena semester.
Sir James Paul
Det här var nog sista gången. Fast så tänker man väl ofta. Paul McCartney är 73. Fast han ser 20 år yngre ut, rör sig obehindrat och kan fortfarande ta det där höga C:et i Hey Jude.
Kanske han turnerar igen.
Tyckte det var rätt trögt i början. Och tråkigt att sitta ner och att sitta ner så långt bak. Men det tog sig. Jösses, vad det tog sig.
Maybe I'm Amazed, Band on the Run och så avslutningen från Abbey Road. Helt magnifikt.
Han kom in två gånger extra. Och efter avslutande raderna "and in the end, the love you take is equal to the love you make", går det förstås inte att göra fler extranummer. Helter Skelter, Temporary Secretary, Being for the Benefeit of Mr. Kite, Something... annorlunda och bra.
Några Beatleslåtar kändes lite trötta. Men inte Let it Be.
Trodde aldrig vi skulle hinna eftersom vi åkte bil i trafikstockningen. Janne som dirigerade hit och dit med sin syster bakom ratten. Han har pajat det förr. Tänk i London då han tvärsäkert tog oss till fel arena när vi skulle se The Who. Vi missade förbandet men kom nog ändå springandes i nästan rätt tid, till rätt ställe.
Janne sa att han inte har varit i London sedan det året.
Mycket är förändrat där nu. Inte minst hyrorna. Och skolområdet har gått från halvslum till nyrenoverad lyx.
Så dåligt betalt
Vissa fick inte särskilt mycket betalt på Woodstock-festivalen. Santana med sitt stora band fick dela på 700 dollar? Och kan Jimi Hendrix ha varit så stor att de betalade 18 000 dollar till honom? Och Blood Sweat & Tears, liksom?
Man gör nog bäst i att ifrågasätta riktigheten i den där listan.
Tänkte att det var i morgon som jag skulle på Paul McCartney. Men det är ju inte förrän i övermorgon. Janne frågade när jag skulle komma till stan. 18-tiden, trodde jag. För jag måste smita lite tidigare från jobbet.
Och i dag fyller Ringo 75 år.
Jag ringde Jocke i går, det var evigheter sedan. Han verkade ha det ungefär som vanligt.
Nu ser jag ett skinhead på gatan. Snaggad, Harrington-jacka, uppkavlade sta-prests och Dr. Martens. Han har tre barn med sig. Han ser ut att vara minst 40.
Visste inte att det fanns sådana här. Han är nog SHARP. För sådär klär sig inte nazisterna.
Varmt men tråkigt
28,4 grader i köket. Termometern i kammaren säger att det är ungefär lika varmt utanför. Men det är helt okej. Jag jobbar ju inte i dag. Har en stor gård och en hammock, ny korsordstidning... och ganska tråkigt.
Sedan 2006 har jag varit på alla Peace & Love-festivaler.
Men inte i år.
Jag har ju alltid jobbat. Men det är lite annorlunda nu. Mindre bevakning och några profilreportrar som sänder live-tv. Lite frilansrecensioner.
Jag är mer fjättrad vid Hedemora än någonsin. Så jag hade ju aldrig fått byta för att jobba på festivalen ändå.
Och så börjar jag nog bli gammal. Lika gammal som nöjesredaktören själv.
Det är inget som jag känner att jag bara måste se där heller. I så fall hade jag köpt en biljett.
På torsdag ska jag till Tele2 Arena. Och inte kunde jag få ledigt på fredagen, fast alla andra kan vara lediga när de vill. Särskilt hon som ska sluta. Men henne är det ingen som orkar ge sig på.
Paul McCartney kommer på torsdag. Det är nog sista chansen att se honom en gång till, tror jag. Han är 73.
Dalhalla på en onsdagskväll
Thåström i Dalhalla. Förstås ruskigt bra. Och nu är det ruskigt sent, jag är ruskigt trött, men kan förstås inte sova.
Jag ska jobba i morgon.
England-Japan damernas VM i fotboll på tv. Vinnaren får soela final mot USA.
Jag hejar väl på England. Av gammal vana. På grund av popkultur, pubkultur, 60-talsmode och annat jag gillar. Och så att jag har varit där så länge och känner mig nästan som hemma. Man fattar hur saker funkar och ligger till liksom. Fast jag tror nog USA slår England som öl-land nuförtiden. Mikrobryggerikulturen är sprungen ur förenta staterna.
