Klämdag och tankar om den olyckliga blonda
Undrar vad det är i alla kartonger som de bär in till banken?
Och undrar när banken öppnar?
Undrar vad det kommer att bli i lokalerna där banken låg förut?
Annonssäljarna går och visslar.
En på "Slå mig hårt i ansiktet".
En annan på "Batman Theme". Låter det som.
Vet inte om den 2 januari känns som någon vidare munter dag.
Det händer inget särskilt, många som är lediga.
Ruschen till Systembolaget borde vara värre, tycker jag. Klockan är ju snart halv elva.
Eller har folk druckit nog under helgerna?
Man skulle inte behöva jobba i dag.
Tog mig an lite mötesprotokoll, så då kan jag hitta på grejer att skriva om.
Nu handlar det mest om att fylla tidningen med något. Och skönt att slippa gå ut och möta verkligheten. För nu töar det och duggregnar.
Satt och tänkte på facebooks nakenregler. Var gränsen kan gå, hur mycket hud som får visas på vissa ställen. Marilyns gamla nude calendar från 40-talet, borde knappast få passera.
Men den här då, lite mer subtil, hon har hunnit fylla 30, ler inte längre mot kameran, skulle den funka?
Hon ler inte så ofta på bilderna i den åldern. Hon var nog olycklig. Jag minns inte hur många böcker jag har läst om den människan. Allt började i mellanstadiet och en artikel i Vecko Revyn, samtidigt som jag lyssnade på "Marilyn" med Beauty, som jag spelat in från radion. Om och om igen.
Mystiken kring hennes död som fortsätter att fascinera generationer. Oavsiktlig överdos? Mord? Eller tog hon sitt liv?
Den där sista filmen "Something's Got To Give", som hon aldrig hann göra färdigt. Men nakenscenen i poolen har vevats flitigt sedan 1962.
Hon blev 36.
Det var nog gammalt för en vampig filmstjärnetyp på den tiden.
Men hon hade ju börjat göra andra roller.
"The Misfits"
Tragisk, men det är hennes bästa. Och sista fullbordade.
Kanske var hon så där olycklig i livet också.
Hon borde gjort fler Misfits-filmer.
Kommentarer
Trackback
