De tomma sidorna
Man kan nästan säga att det är tre olika generationer representerade på den där bilden.
Eftersom farsan har målat tavlan i bakgrunden.
Den med de stora tveksamma männen, som blev allt ystrare, och krympte mer och mer, för varje varv de tog i regnbågstunneln.
Till slut försvann de helt.
Som att gå i barndom kanske.
Eller förlora sig i ett missbruk.
Vad vet jag?
Baksidesbilden på boken är så uppfordrande att jag nästan ryggar tillbaka.
Hjälp, hur ska jag komma ur det här?
Det är väl meningen att jag ska skriva något vettigt mellan de här två pärmarna, med en systerson som inte släpper en med blicken.
Känn i gen press va?
Kommentarer
Trackback
