Den där mössan

Åh, vad hon babblar och babblar och babblar.
Men nu ringer äntligen hennes telefon.
Hon har anmält intresse för företagets erbjudande om att sluta med arbetsbefriad uppsägningstid och tre extra månadslöner.
Men hon tror inte att hon får det. För att hon skulle vara en av dem som företaget vill behålla.
Och hon vill inte sluta. Hon anmälde intresse bara för att visa missnöje och kunna förhandla sig till högre lön.
Tänk om företaget säger ja, så bra, du får gå. Hon skulle bli rätt snopen då. Och bli tvungen att säga att hon ångrat sig. Skulle ju vara rätt åt henne.
 
I dag ska jag ha studentmössa för första gången sedan min sista skoldag på Hammargymnasiet som inte ens finns längre.
Det var förra seklet.
Har inte ens prövat om den passar.
Minns inte hur många namn som står skrivna i den, men det är säkert autografer från nästan hela klassen.
Däremot kommer jag ihåg att jag skrev "kuken brinner" i någon annans mössa, oklart vems. Vet inte varför jag gjorde det heller. Jag hade druckit en flaska Opera till frukost, som Tessan köpt till mig. Det ursäktar väl inget, men kanske förklarar en del.
 
Nu ska jag stå på en kulle med kören och fotograferas till en tidning. Vi ska ha valfria scenkläder.
Jag är inte färdig med zombieutstyrseln, har inte några några jättetydliga gubbkläder, inga ytterligare skogshuggarattribut än den rutiga skjortan, så jag valde inledningsscenen med mörka blå jeans, kavaj i valfri färg och studentmössa. Inte så spektakulärt. Men det får nog duga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0