Döden, döden, döden
Tänk att Ewa dog.
Bara sådär.
Helt plötsligt.
Det var ju inte så ofta vi sågs de sista åren. Men hon var alltid så klarsynt. Förstod alltid hur jag menade. Så lätt att prata med. Det där kommer jag ju att sakna så länge jag lever.
Och hur länge hade hon och farbror varit särbos? 25 år?
Hon blev inte särskilt gammal. Det måste vara väldigt ensamt för honom nu.
Och nu läser jag att Kim Anderzon också är död. Vi är skolade i samma skådespelartradition. Fast hon gick Teaterstudion 1968. Jag slutade där 1993.
Kommentarer
Trackback