abrovink

För tredje kvällen gick jag in på Museum Club. 

Men jag tog tog ett glas vin lite snabbt, sedan gick jag ut igen. 

Det var inte så att bandet var dåligt. Snarare var det rätt intressant att de var indianer, minst hälften av publiken var indianer. Indianer som spelar country. 

Men jag orkar inte känner jag. Magen står ut i alla hörn. Kanske jag går tillbaka om någon timme. 

Jag har inte hängt med i berusningsgraden hos de andra. Tycker mest att de är asjobbiga. Och ingenting smakar gott, inget vill jag ha. 

Öl, usch! Whiskey, blä! Vin, fy! En drink? Nä, jag orkar knappt dricka vatten, så mätt känner jag mig. 

Jag säger att jag gick för att packa mina väskor, när de ställer mig till svars. Fast det har jag förstås redan gjort. 

Jag vill ha en ostressig start på morgonen. 

Lite tråkigt är det. Men det får väl vara så. I morgon eftermiddag börjar den långa flygresan, med två byten. 

Det är värst att flyga hem. Då finns inte den där förväntansfullheten som kan hålla den värsta tristessen borta. 

Hej då USA. Det var trevligt den här gången också, bättre än sist. Men det har väl sina randiga skäl.