abrovink

Det mulnar på.

Känns som en ovanligt händelselös tisdag.

Hoppas den snart tar slut.

Känner mig lite omotiverad för jobb i dag.

Nere på gatan händer just ingenting.

 

Jag borde gå ner till optikern.

För det känns som att jag har tid med det nu.

Mina ögon är alldeles suddiga igen.

Efter bara två och en halv timmes stirrande in i skärmen.

Jag skulle vilja sova lite.

 

Vi har börjat låsa dörren på jobbet, fick jag veta när jag kom i dag.

Det är för mycket spring så vi blir ideligen störda.

Den envetna diktmannen och en hotfull gubbe som ska lämna insändare.

Folk som kommer med bilder i sina kameror som de inte vet hur de ska föra över till en dator.

Gnällspikar som vill klaga och beklaga, men även sådana som vill ge tips, vilka vi nu kommer att missa.

 

Jag hör röster svagt, de går knappt att urskilja.

Annars är det mest datorfläkten som låter och en och annan mopedist på gatan.

Markisen som fladdrar till, några regndroppar mot fönstret.

Telefonen har inte ringt till mig en enda gång hittills.

Den här dagen känns faktiskt ganska onödig.