World's greatest rock'n'roll band

 
Det var sju år sedan sist. Men om några timmar är det dags igen.
Såg att Ronny skulle gå.
Men jag har inte haft någon kontakt med honom på åratal, så jag vet inte om jag ids försöka få tag i honom.
Det skulle nog inte kännas jobbigt i och för sig.
Fast jag kommer att få bråttom, även om jag smiter tidigare från jobbet. Hinner nog inte mötas upp någonstans.
Men vem vet, kanske jag får syn på honom ändå.
Sprang ju på honom på P&L för tre år sedan, bara sådär.
 
Äsch, jag skriver en kommentar på hans facebook-sida, så vet han i alla fall att jag kommer.
 
Det blir nog roligt i vilket fall som helst, trots stressen på vägen dit.
Antar att tröttheten kommer att kännas som bortblåst efter allt jäktande.
 
Kommer ihåg när Doom & Gloom kom förra året. Hörde den och tyckte att det var en riktigt bra pastich på 70-tals-Stones. Ungefär som när Primal Scream gjorde Rocks i början på 90-talet. Sångaren hade dessutom fångat upp allt det karaktäristiska hos Mick Jagger, tyckte jag.
 
Men. Så var det ju Stones. På riktigt. Det lät vitalare än på evigheter. Trots att de fyllt 70 nu, allihop utom Ron.
Det bådar ju gott om man säger så.
 
Borde förstås ha sett till att få med mig något att lyssna på i bilen.
Har en plan för var jag ska ställa bilen i alla fall, på lagom avstånd mellan Viby och pendeltåget så att jag ska hinna dricka vin inne på arenan, om det nu inte är asdyrt.
 
I morgon gör jag en Berit, skjuter på arbetsdagen och dyker upp på jobbet under förmiddagen.
Jag har planerat allt så gott det går.
Det lär väl inte vara svårt att hitta dit heller. Ligger väl på samma ställe där Söderstadion fanns antar jag.
 
Det blir nog bra. Det här. Bra. Blir det.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0