abrovink

 

Så skönt.

Nere på gatan går annonssäljaren som kallas för Läderskrud.

Brunbränd och grå skäggstubb, solglasögon, han som går och raggar på samma ställen där hans numera myndiga dotter börjat gå.

Sägs det i alla fall.

Han jobbar inte i den här korridoren längre.

Skönt faktiskt, för han var den gapigaste av dem alla.

 

I början av veckan fick vi påbud om att göra en monsterenkät med 20 personer. Men det har liksom fallit i glömska. Den ska vara klar i slutet av nästa vecka.

Men då är jag inte här.

Ibland har man tur.

 

Hon som garanterat kommer att beklaga sig över hur jobbigt hon haft det på semestern, är tillbaka på måndag.

Till Rolfs förtret. De två ska hålla sams här i två veckor innan det kommer ytterligare en.

Och de kommer att få göra den där enkäten.

Jag har inte påmint om det, den fighten får cheferna ta. De som hittar på allt elände.

 

Jag har en flaska vin hemma. Hiskeligt dyr men "it is a cure for all depressions of body and spirit", påstår producenten på sin hemsida.

Den ska dekanteras under lång tid. Hoppas det räcker med en timme, för jag tänkte öppna den när jag kommer hem.

Och packa.

För två och en halv vecka, varav en vid medelhavet.